Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
8 KAPITLET
Jordmänsklighetens kulmination i materialistisk kunskap och den därav följande kosmiska döden
Vad är det som livet, naturen eller Gudomen själv här uppenbarar eller säger till människorna?
Är det inte ett realistiskt, manande allvarsord till alla dem som i dag hyser samma eller besläktade egoistiska drömmar?
Att dessa drömmar kanske är mer eller mindre omedvetna, därför att dessa väsen i en alltför frodig egoism och självdyrkan har suggererat sig själva till tron att hela detta deras väsen, denna deras drift att förtrycka sin nästa, andra folk och stater är idealism, är "världens frälsning", är vägen till den absoluta freden, detta förändrar inte dessa drömmares allt ödeläggande och ruinerande makt.
De kommer oundgängligen att bringa sorg, sjukdom och dödskval såväl över sig själva som över sina anhängare och hantlangare.
Är det inte troligt att de som dödar med atombomber själva skall omkomma genom atombomber?
Är det inte just svärdets princip i tusen- eller miljonfaldig förstoring som vi här i detta monstrum har framför oss?
Tror man att man kan kringgå nästakärlekslagen genom att göra "svärdet" mera effektivt?
Tror man att atombombens åskmuller och helveteslågor på himlen över en stads ödelagda folkmassor och kulturverk kan tolkas som Guds lovprisning av dess upphov?
Finns det något i denna helvetesmanifestation som säger om dess upphov: "Denne är min älskade son, i vilken jag har funnit behag"?
Var inte atombombens flammande dammoln över Hiroshima och Nagasaki kulminationen av uppfyllelsen av det gudomliga förebådandet att den som äter av kunskapens träd, skall "döden dö"?
Var finns visdomen i detta "helvete" som inhöljde de två städerna och kanske ännu osynligt rasar på deras områden eller övergivna marker?
Var det inte just den totala bristen på visdom som bragte de två städerna till undergång?
Och var det inte samma totala brist på visdom och den därav följande slavbundna mentaliteten som skapade dumdristigheten att utlösa atomkraften mot själva livet och dess kulturvärden?
Är inte detta den allra högsta formen av primitivitet eller total ovetenhet i fråga om själva livets innersta väsen i förening med en sagolik, ja rent av överdimensionerad kunskap om materiell energi?
Den jordiska människan har så till den grad förätit sig på frukterna från kunskapens träd, att hon nu inte längre är bland "de verkligt levande".
Därför kan hon inte se det verkliga livet, det verkligt levande.
Hon ser bara energi, energi och åter energi, som återigen är detsamma som materia.
Hon tror sig själv vara materia.
Hon tror att hennes nästa är materia.
Hon tror att universum eller världsalltet är blott och bart materia.
Att det skulle finnas något annat och mera bakom materien, vilket t.ex. existerade som dess herre, kan hon inte se.
Och det är denna totala själsliga eller kosmiska blindhet eller bristande fattningsförmåga som är detsamma som den sanna eller verkliga döden.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt