Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
5 KAPITLET
Väsen som talar med Gudomen och i vilka denne har funnit behag
Så förkunnar alltså Gudomen sin tillfredsställelse och glädje över ett väsen som älskar sin nästa.
Men Gudomen är ju Försynen, Försynen är naturen, och naturen är livets fundamentala krafter eller väsendets dagliga omgivning.
Att man älskar sin nästa innebär alltså att man med denna kärlek sätter dessa krafter i en för en själv allra högsta och gynnsammaste svängning eller rörelse som slutligen får Gudomen – vilket alltså vill säga omgivningen – att uppenbara det gudomliga fastställandet av ens egen verkliga identitet som gudason med de nyss nämnda upphöjda orden: "Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag", Kan det levande väsendet vederfaras en högre, skönare och fullkomligare upplevelse?
Är detta inte den främsta invigning som kan vederfaras det levande väsendet, att naturen, att omgivningen, att det dagliga livet fundamentalt formar sig som en gudomlig röst, vilken på alla sätt förklarar för samma väsen att det är en älskad gudason, en andens furste, en visdomens eller den helige Andes konung?
Har inte miljoner människor nu i århundraden bekänt, "Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre".
Ja, till och med hos den som förrådde honom anar vi den gudomliga lovprisningen.
Varför tog han eljest sitt eget liv?
Ser vi inte likaledes att miljoner människor i århundraden har tillbett Buddha som ett himmelskt eller överjordiskt väsen, vilket vill säga: ett väsen, i vilket Gudomen har funnit behag?
Och finns det inte på samma sätt miljoner människor, som i dag lever i lovprisning och tillbedjan av Muhammed som en himlens son?
Vad är det vi sålunda här ser eller upplever?
Är inte dessa miljoner människors lovprisning eller uppskattning av vissa väsen som gudomliga, som fullkomliga, att betrakta som Gudomens röst?
Hur skulle Gudomen eljest förkunna eller göra känt att det eller det väsendet är en "älskad son, i vilken han funnit behag"?
Tror man inte att det måste ha varit någonting i dessa väsens mentalitet och uppträdande som behagade människorna och var av en så hänförande storhet att människorna föll på knä eller böjde sig i stoftet för detta någonting hos dessa väsen?
Och var inte detta något just nästakärleken?
Var inte denna nästakärlek återigen detsamma som resultatet av en överlägsen mental suveränitet hos dessa väsen?
Deras manifestationer var inte ett eftersägande, en kopiering eller efterapning av andra, föregående eller samtida väsen.
Hela deras framträdande, deras kunskap och påbud, råd och vägledning var något absolut självständigt och därmed suveränt, furstligt eller kungligt i ordets allra djupaste bokstavliga mening.
Dessa väsen var medvetna "gudasöner" i renkultur.
Det fanns inga andra över dem än Gudomen.
De talade således direkt med Gudomen och utifrån Gudomen.
Och i överensstämmelse därmed offrade de sina liv för jordmänskligheten.
Ett större uppenbarande av kärlek kan inte tänkas.
De offrade sig helt för sin nästa.
Jordmänskligheten var alltså i detta fall denna deras nästa.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt