Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
20 KAPITLET
Det levande väsendets upplevelse av den högsta suveräniteten, odödligheten, och dess identitet med Guds avbild ut över tid och rum i all evighet
Med denna livsform börjar en helt ny tillvaro.
Från att vara ett djur som endast kan upprätthålla sin tillvaro eller sitt liv genom att mörda, dräpa eller lemlästa sin nästa och således upprätthålla sin tillvaro enbart med hjälp av omgivningens lik, har man nu blivit ett väsen som upprätthåller sin tillvaro enbart genom att ge liv, vilket åter vill säga: utstråla kärlek till allt och alla och därmed bli befordrande, stimulerande eller inspirerande för sin omgivnings högsta glädje över tillvaron.
Men därigenom blir ju ens manifestationsprincip fullständigt identisk med själva solens princip.
Solprincipen är ju den allra högsta fysiska princip för energiutveckling som överhuvud taget existerar.
Det är nämligen den som är fundamentet för hela jordens skapelse eller utformning till det praktklot som den genom sina olika, miljonåriga utvecklingsepoker efter hand har blivit Då solprincipen således har åstadkommit att jorden i dag framträder som en fullkomlig "paradisets lustgård" med alla möjliga förutsättningar för att med sina sköna marker och skogar, sina oceaner och sin himmel kunna ge mänskligheten ett överflödande rikt livslust- och glädjebefordrande tillvaroplan, så snart denna mänsklighet blivit färdig med att mörda, dräpa eller på annat sätt sabotera sin förmåga att enligt Försynens vilja ta detta gudomliga tillvaroplan i besittning, så blir det därmed till ett faktum att solprincipen är den mest gudomliga energiutvecklingsprincip som existerar.
Men då den således är den fullkomligaste energiutvecklingsform eller skapelsemetod som existerar, så är den samtidigt den fullkomligaste förebilden eller den bästa gudomliga modellen för utvecklandet av vårt eget energiflöde eller den vårt eget jag underställda viljeföringen eller manifestationen.
Solen, denna gudomliga, högsta ljus- och värmekälla och orsaken till all jordens prakt och paradisiska livsmöjligheter, skiner, värme och lyser över den så kallade onde såväl som över den så kallade gode.
Den utstrålar aldrig någonsin mörker, ja, den kan inte ens någonstans skapa den allra minsta form av skugga.
Solen är ljus och värme och kan endast vara ljus och värme.
Skuggorna eller mörkret härstammar inte från solen utan kan endast härstamma från mörka ting, vilket vill säga: ting som är ett hinder för solens ljus och kraft.
Överallt där mörker förekommer är det inte solen utan helt andra ting som kastar sin slagskugga och inhöljer en större eller mindre del av sin omgivning i detta mörker.
Dessa ting utestänger alltså solens ljus och värme och hindrar därigenom med sina slagskuggor andra väsen att få tillgång till livskällan.
De har mörkret, natten, kölden, och döden till kölvatten i sin livsbana genom världsrymden.
Där solens ljus utestängs trivs endast blindhet, slem och gift, svamp, mögel och färglöshet Där solens ljus däremot kommer fram, blir det utsikt, perspektiv och färg, leenden, glädje och livslust.
Var finns det ett större uttryck för moral än det vi funnit i stjärnorna?
Förtäljer oss inte Gud genom solens ljus samma stora sanningar som han i årtusenden har förtalt mänskligheten genom profeterna, de stora visa eller världsåterlösarna? –
Vad betyder det, att böcker går förlorade, religioner föråldras, materialism uppstår, naiva och ofullkomliga människopåfund florerar, när den evige Fadern i gudomligt majestät från den mörka natthimlen evigt uppenbarar sin vilja i form av solens ljus och därmed ger uttryck åt sin egen bilds struktur och sin livsform, sin moral, sin syn på liv och tillvaro, sin kärlek till de onda såväl som de goda, sin demonstration av vad som ger liv och vad som befordrar död och sålunda gör himlen till sitt levande ord.
Genom solens eld förkunnar Gudomen sin plan med det levande väsendet Genom solens strålar uttrycker den evige Fadern sitt kärleksbudskap till sin "förlorade son" eller alla själar i mörkret sålunda:
"Se, jag är uppståndelsen och livet. Envar som praktiserar min livsprincip skall upptäcka sin egen odödlighet och överleva tiden och rummet och få bevittna att allt är mycket gott. Han är min verkliga avbild och är ett med mig i sin livsbana hän över jorden, hän över mänskligheten, hän över universum. Han vilar i mig och jag i honom. Han har därmed blivit vägen, sanningen och livet. Han har blivit ett med evigheten, allmakten och kärleken." |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt