Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
2 KAPITLET
Varför den jordiska människan representerar döden i stället för livet
Men besvikelser, sorger och lidanden medför ju för väsendena längtan eller begäret efter att finna orsaken till misären.
Jordmänniskorna tillgodoräknar sig därför efter hand sina erfarenheter.
Medan lidandet hos väsendet medför förmågan att känna skillnad på verkligt behag och obehag, vilket återigen utvecklar känslan både mentalt och fysiskt, så medför själva kampen för tillvaron i väsendets medvetande intelligensförmågan.
Och med utvecklingen av dessa två stora egenskaper kan väsendet inte undgå att skapa kultur i sitt medvetande.
Den utvecklade känslan visar sig som förmåga att hysa medlidande och skapar hos väsendet en önskan att hjälpa andra som är i nöd.
Intelligensförmågan å andra sidan ger väsendet förmågan att reglera denna drift till medlidande så att den blir logisk.
En sådan harmoniskt reglerad medkänsla med andra levande väsen är detsamma som det vi kallar "kärlek".
Och utvecklandet av denna "kärlek" till alla levande väsen blir alltså tills vidare resultatet av det dagliga jordelivet
Men samtidigt med ovannämnda "kärlek" utvecklas också väsendets frigörelse från materien. Att älska sin nästa är i verkligheten detsamma som att älska livet. För det levande väsendet existerar det i verkligheten endast två yttre faktorer, nämligen materien och nästan, vilket i sin tur är detsamma som döden och livet. Att älska materien är ju detsamma som att tänka på materien. Och vad man tänker på, det blir man, vilket vill säga att det utvecklas i ens medvetande. Då materien som nämnt är detsamma som döden, kommer man alltså att utveckla döden i sitt medvetande, när man älskar materien över allting. Var det inte just detta som bebådades Adam och Eva som en följd av "ätandet av kunskapens träd"? – Och vad är "ätandet av kunskapens träd" annat än just ett överdrivet frossande i materiella företeelser, materiella förmåner, såväl som en motsvarande överdimensionerad kamp mot likaså materiella svårigheter? – Att ett sådant väsen efter hand endast har sitt medvetande fyllt av tankar på materia, materia och åter materia, säger sig självt. Ja, ett sådant väsen blir till och med så begravt i materia, att tankar om livet varken kan blomstra eller utvecklas. Och som en följd därav får det endast förmågan att fatta materia. Att ett sådant väsen därför måste tro att allt är materia och därför endast och allenast utgör tid och rum och det gäller till och med väsendet självt – och därmed är underkastat en absolut början och avslutning, detta bekräftar ju bara hur obegriplig för detta väsen dess egen höga identitet som ett evigt eller odödligt väsen i verkligheten är. Då väsendet således inte kan iaktta själva det verkliga livet utan endast ser materia överallt, så inser vi här hur fundamental detta väsens kosmiska eller andliga död är. Det tror om sig självt att det bara utgör en samling materia av olika arter, och detsamma tror det om "nästan" eller alla andra levande väsen. Det uppfattar livet rätt och slätt som en rad eller serie mått- och viktfacit. Det säger således om det levande väsendet att det är ont, gott, sjukt, begåvat, obegåvat, intelligent, charmerande o.s.v. i det oändliga. Men alla dessa uttryck för det levande väsendet är endast timliga företeelser. De har början och slut och är alltså endast tillfälliga framtoningar. Men tillfälliga framtoningar kan omöjligt vara eviga tings helhetsanalyser. De kan endast vara analyser av lokalföreteelser eller av något rent tillfälligt inom dessa eviga tings område. Och här står vi inför den vanliga jordmänniskans livssyn eller världsuppfattning. Hon ser endast lokaliteter i världsalltet och uppfattar dessa som helheten. Det är dessa falska helhetsintryck som formar den illusionernas värld som ligger till grund för all disharmoni och det därav följande sorgens och lidandets tillstånd som i dag allmänt utgör jordmänsklighetens lott. Att man i detta mörka och trista allmäntillstånd börjar drömma om en sfär, där det i stället skulle vara ljusa och lyckliga förhållanden, vara harmoni eller en verklig fred, är inte så märkvärdigt. Det levande väsendet kan inte fortsätta med att leva och ständigt tro att livet inte existerar. Jo, det uppfattar förvisso något som det kallar "levande väsen", men det förnimmer inte själva livet hos dessa väsen. Det ser endast den materiekombination som ett sådant väsen består av och som utgör dess organism. Men då denna ju är underkastad början och slut, är förgänglig, tror samma levande väsen om sig självt att det bara är ett skapat ting och dokumenterar därmed sin egen okunnighet om det verkliga livet. Men ett område som väsendet inte känner eller vet om kan ju endast representera "döden" i detta väsens medvetande. Och så kommer det sig att den jordiska människan, som representerar döden i stället för livet, är den genom "ätandet av kunskapens träd" avlivade Adam och Eva. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt