Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
18 KAPITLET
Vad som förvandlar "djuret" till "människa"
Det som i dag hindrar jordmänniskan från att vara lycklig är således enbart detta att hon ännu inte har lärt sig att lyckan absolut endast existerar i form av ett liv till gagn för hennes nästa, för omgivningen eller medväsendena.
Hon lever ännu med den från djurriket nedärvda inställningen att "envar är sig själv närmast" och praktiserar denna lärosats med alla till buds stående medel och störtar sig därvid ut i olyckan och lidandet Man kan nämligen endast vara till gagn för sig själv genom att vara till gagn för sin nästa.
I djurrikets regioner eller centrumsfärer har djuren visserligen inte någon annan utväg eller något annat sätt att överleva på än just detta, att vara till gagn för sig själva. De tvingas därtill av sin medfödda självbevarelsedrift. Men för jordmänniskans vidkommande är detta levnadssätt inte mer något livsvillkor. Hon har sin högt utvecklade intelligens eller tankeförmåga. Hennes förmåga att resonera har ökat tankeförmågan så att hon är i stånd att praktisera ett helt annat och långt fullkomligare sätt att leva på. Hon är inte som djuret hänvisad till att huvudsakligen leva på sin instinkt, utan kan med sitt vakna, klara dagsmedvetande leva sig in i sin omgivnings väsen, dess naturliga och ofrånkomliga krav. Genom att man inte förstår, att dessa krav är berättigade, uppfattar man dem som oberättigade. Härav kommer uttrycket "Envar är sig själv närmast". Medan denna livsform för djuret är den absolut fullkomligaste, blir den för den tänkande eller intellektuella människan den länk, varmed hon binder sig vid det mest olyckliga öde som överhuvud taget kan upplevas. Hos djuret existerar utöver parningsdriften eller makeprincipen inget annat än maktprincipen. Här gäller endast den starkares rätt. Därför gäller det här endast att på ett eller annat sätt bli den starkaste. Kan detta inte ske på det rent fysiska eller kroppsliga området, så sker det dock på det rent mentala, vilket här vill säga genom att kamouflera sig, d.v.s. lura sin starkare omgivning, så att man med list kan övervinna den. Då dessa krafter finns hos djuret som ett allt behärskande vanemedvetande och då det ännu inte har någon förmåga att tänka eller resonera sig fram till en annan tillvaroform, så kan denna livsform för djuret endast vara allra högsta dygd. Och den enda form av frihet som djuret är i stånd att uppleva är alltså den som det med sin maktöverlägsenhet, antingen på det kroppsliga området eller med hjälp av list, är i stånd att tillförsäkra sig. Men då det råder en ständig kamp om maktområdet och denna är en absolut livsbetingelse för djuret, är detta väsen således absolut fängslat eller bundet av denna kamp. Det är inte något fritt väsen. Det måste ständigt vara på jakt och sålunda kunna leva i en permanent kamp med omgivningen. Men en påtvingad permanent kamp kan endast vara ett mentalt och fysiskt band, ja ett slags psykisk handboja. Det är bekämpandet av detta fysiska och psykiska fängslande som förvandlar djuret till människa. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt