Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
16 KAPITLET
Vad det är som är fel i jordmänniskans framträdande
Men när väsendena lever utan att göra sig till livets tjänare, hur skall då det sanna livet kunna blomstra eller komma till sin verkliga rätt, fylla sitt särskilda ändamål?
Vem annan än det levande väsendet självt skall göra livet fullkomligt och därmed skapa ett lyckligt öde?
Varför skulle inte väsendet lika väl kunna göra sig till livets tjänare som det har kunnat göra sig till materiens herre?
Skulle det vara svårare att räcka en förlåtande hand och med en smekning visa förståelse och värme mot sin nästa, än det är att flyga ovan molnen och färdas under vattnet?
Kan man inte lika väl utveckla ett par milda och kärleksfulla ögon att rikta mot sin nästa, som man har kunnat utveckla en hjärna som kan väga solen och mäta stjärnornas gång eller genom mikroskopet skåda ned i mikrokosmos och genom teleskopet orientera sig tusentals ljusår in i makrokosmos? –
Till vad nytta är denna väldiga kunskap, denna väldiga begåvning, detta enorma herravälde över krafterna, när det sker helt till ens egen favör och därmed till olycka och skada för ens omgivning?
Är det inte troligt att denna väldiga utveckling av det fysiska förståndet och den därav följande kunskapen bör var till nytta för livet i stället för till olägenhet för detta? –
Tror man att denna väldiga mentala utveckling av individen endast skall vara till behag för honom själv och till ödeläggelse av hans omgivning, när den verkligen kan vara till glädje, inte endast för honom själv utan också för hans omgivning? –
Kan det var logiskt att anta att detta sistnämnda inte är livets mening? –
Är det inte just därför som jordens många sköna städer och kulturverk i dag är ruinhögar och miljoner människor är dräpta eller lemlästade? –
Tror man det är livets mening att väsendet, som skapats "till Guds avbild", skall linka fram på konstgjorda ben och räcka fram en konstgjord hand till hälsning eller omfamna sina kära med armar av metall?
Detta, att jordmänniskan har blivit herre över materien, har inte tillfört henne någon sann eller verklig lycka.
Mitt i detta sitt materiella herravälde ropar hon efter en varaktig fred, vilket egentligen vill säga: en verklig, varaktig lycka.
Men när individens framträdande som materiens "herre" inte har bringat honom den verkliga lyckan utan ställt honom i en situation där han just ropar efter denna lycka, så blir det därmed till ett faktum att hans tillvaro som materiens herre inte är det slutliga målet för jordmänniskans utveckling. Målet för denna utveckling kan således endast vara denna fred. Men för att nå freden eller detta mål, måste således hans liv nödvändigtvis läggas om. Att han blivit materiens herre kan inte vara tillräckligt. Vad är det då som inte stämmer i väsendets framträdande? – Är det inte just detta, som vi redan har berört, nämligen användningen av detta herravälde? – Väsendena använder sitt herravälde över krafterna eller materien till sin egen fördel. Och i denna sin iver och omättlighet i materiellt begär har det inte kunnat fatta eller inse att all användning av materiell kunskap uteslutande till egen fördel endast kan leda till ödeläggelse, obehag och lidande för omgivningen. Det förstår således inte att avsikten med att göra individen till materiens herre uteslutande är att göra honom till en fullkomlig tjänare åt medväsendena. En tjänare som inte är herre över materien kan inte var någon fullkomlig tjänare för sin nästa eller sin omgivning. Därför är det en hel serie av stadier i spiralkretsloppet, som enbart är avsedda att vara utvecklingsplatser för individens utbildning till att behärska materien. Och därhän har väsendet nu kommit i denna sin utveckling att det håller på att lägga under sig atomkraften, bakom vilken det existerar hittills oanade energimängder, så att individen med den kan ödelägga all kultur, all mänsklig skapelse. Och man gör ständigt talrika försök för att utröna hur man skall kunna göra den som mest ödeläggande och dödsbringande för medväsendena. Tror man då inte det är meningen att denna omätliga kraftkälla, såväl som övriga former av sagolikt tekniskt och kemiskt kunnande som jordmänniskorna har tillägnat sig, skall brukas till nästans fördel, vilket vill säga: till medväsendenas och omgivningens gagn. Tror man inte att denna utomordentligt stora begåvning skall nyttjas till förmån för skapandet aven lycklig tillvaro för alla medväsen? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt