Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
15 KAPITLET
När man är materiens herre utan att vara livets tjänare
Sett från denna synpunkt lämnar den vanliga jordiska människan mycket övrigt att önska.
För henne är mental suveränitet ännu något mycket, mycket avlägset.
Ja, man kan i verkligheten säga att hon just kulminerar i motsatsen.
Hon lever i allra högsta grad mentalt fängslad.
Hennes fängelse består alltså i allt som hör hemma bland de materier eller materiella ting som hon begär i en sådan utsträckning att medväsendena, det levande livet omkring henne, egentligen endast uppfattas som bisaker, som redskap eller medel, varigenom hon kan få sina materiella önskningar uppfyllda.
Mitt i all denna materia eller förnimmelse av materia ser hon i verkligheten endast sitt eget jag.
Allt rör sig kring detta jag, allt önskar hon lägga under sig.
Och här är det hon kommer i konflikt med livslagarna.
Enligt dessa lagar får det levande väsendet endast lägga under sig materien men inte de levande medväsendena.
Jordmänniskan står således inför två stora realiteter: medväsendena och materien.
Hela hennes öde, hennes livsupplevelse, hennes fullständiga mentala frihet eller hennes mentala fängslande är helt beroende av hennes förhållande till dessa två företeelser som utgör hennes omgivning.
Livslagarna påbjuder att individen eller jaget skall göra sig till herre över materien men till tjänare åt medväsendena.
Målet för det levande väsendets utveckling, erfarenhetsskapande, alla dess upplevelser – såväl obehagliga som behagliga – är uteslutande att göra individen till de levande medväsendenas tjänare.
Men då de levande medväsendena ju är detsamma som livet, och livet återigen i realiteten är detsamma som Försynen eller Gudomen, vill detta alltså säga att det levande väsendet skall tjäna Gudomen.
Det måste utvecklas till att se Gudomen i varje form av liv och därmed tjäna denna form av liv.
Men för att bli en fullkomlig livets tjänare måste väsendet först bli en fullkomlig herre över materien. Materien är nämligen det enda existerande medel, med vilket man kan tjäna sin nästa, medväsendena eller Gudomen. Men för att bli en verklig herre över materien måste det levande väsendet först göra sig till ett med materien. Det måste lära sig älska materien lika högt som det älskar sig självt. Och det är denna kärlek till materien som uppenbarar sig under begreppet egendomsrätten. När väsendet således önskar eller begär att äga en bil, en flygmaskin, ett palats, ett slott, en förmögenhet, tjänare, slavar etc. uteslutande för att tillfredsställa eller betjäna sig självt med dessa företeelser, så äger det en total eller absolut fullkomlig kärlek till materien men har ingen kärlek till nästan eller medväsendena. Det uppfyller inte livslagarna eller de villkor som krävs för att individen skall kunna vara ett med naturen, ett med livet, vilket vill säga: äga "kosmiskt medvetande" och därmed förnimma världsalltets, Gudomens eller det allra högsta livets pulsslag. Men när väsendet inte uppfyller livslagarna, förminskar det i motsvarande grad sin verkliga livsupplevelse. I samma mån som det älskar materien till gagn för sig självt mera än till gagn för medväsendena eller nästan, skapar det alltså disharmoni omkring sig, det förmörkar livet. Det är denna förmörkelse vi kallar primitivitet, olyckliga öden, synd, helvete eller det onda. Dessa här nämnda företeelser utgör de absolut ofrånkomliga verkningarna av väsendets begär efter kärlek till materien, varigenom det framträder som materiens herre utan att vara medväsendenas eller livets tjänare. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt