Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
8 KAPITLET
Dagens kulmination eller middagstimme är liksom morgonen en illustration i Guds bilderbok
Men vi skall gå vidare i vår forskning och se på nästa blad i den del av Guds bilderbok som heter en "sommardag".
Vi har nu tagit del av det överflöd av gudomlig visdom som Gudomen skänker oss genom en sommarmorgons speciella natur.
Men sommarmorgonen är bara sommardagens början.
Från denna början tillväxer dagens speciella natur mer och mer, till dess den når en kulmination.
Det är denna kulmination vi kallar "middag".
Vad är det då som Gudomen kan förtälja oss genom sommardagens middagstimme?
Ja, i denna dags middagstimme är inflytandet från dagens stjärna som allra högst. Morgonens långa skuggor är försvunna. I ensamt majestät rör sig nu livets källa fram över en lysande blå himmel. Det arrangemang i guld och purpur, i opal och safir, som förut smyckade solens bana, är nu borta. Dess eldsken har övergått i en stark gyllenvit ton. Men jorden har blivit en uppenbarelse av färger, ljus och liv. Mörkret är nu så långt borta som det möjligtvis kan vara. Varje vrå, varje klyfta eller avgrund, där det överhuvud existerar någon direkt utsikt upp mot den blåa himlen, är mer eller mindre upplyst av solens vita ljus. Och i den öppna naturen bedriver livskällan obehindrat sitt strålande verk. Den gör jordens yta till en värdig boning för gudasonen. Floder, åar och bäckar har blivit till silverränder i en levande matta av gröna skogar. Blomsterfyllda ängar, böljande sädesfält, doftande hagar, vitgula stränder vid blågröna oceaner, violetta horisonter, bergstoppar över molnen, evig snö – alltsammans badar i det himmelska ljuset. Den livgivande värmen dallrar och skälver, vibrerar och böljar genom atmosfären, ut över människor, städer, tempel, slott och kojor. Men livet har tystnat. Middagstimmen är inne. Människor och djur har blivit stilla. Gud går hän över jorden. Inför denna strålande utveckling av gudomlig kraft måste människor och djur dra sig tillbaka. Guds närhet bländar dem helt och förlamar deras energi. De törstar efter vila och skugga. På gården är därför allting stilla. Bonden och hans folk "sover middag". I skuggan av ett stort träd har ett par kor sökt sin tillflykt undan den brännande solen och ligger nu och tuggar i stilla ro. Vid stranden ser vi barbenta män och kvinnor, dåsande halvt bedövade under gula, gröna och röda parasoller – även de för ögonblicket förlamade av den himmelska elden. En liten ödla har kommit fram från backen och insuger nu med hela sin kropp det värmande ljuset. Längre bort surrar en insekt, och en fjäril fladdrar från blomma till blomma. Detta bara ökar den stora stillhet eller andakt som präglar dagens kulmination eller det som av jordmänniskan uppfattas som "middagstimmen". Som vi här har sett, visar sig dagens kulmination vara något vida större och mera upphöjt än blott en tidpunkt för allmän fysisk återhämtning. Den är liksom morgonstunden en hänvändelse från Gudomen, i vilken han för det levande väsendet ger uttryck åt något av sitt gudomliga medvetande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt