Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
6 KAPITLET
När man inte är tillräckligt lysande emot sin nästa kan nattens skuggor inte ge vika
Det är riktigt att väsendena är mycket olika och i många fall varandras fullständiga motsatser, varför ett kärleksfullt möte mellan sådana väsen kan synas vara en omöjlighet, men detta motsatsförhållande kan absolut inte vara större än det som råder mellan dagen och natten.
Genom upplevelsen av en sommarmorgon har vi sett att dessa livets två största kontraster kan möta varandra i en harmoni av överväldigande rikt liv och välbefinnande.
Och dock var de betingelser som denna harmoni baserades på blott sådana som det ligger inom jordmänniskornas möjlighet att uppfylla.
Här är det naturligtvis endast tal om väsen som är så pass intellektuella att de kan förstå sommarmorgonens gudomliga berättelse.
I själva verket fordras det bara att vi i mötet med vår nästa skall använda samma princip som vi för länge sedan lärt oss använda i så många andra fysiska situationer, nämligen att anpassa oss just efter situationerna.
När man skall slå i en spik, vänder man den spetsiga ändan mot träet och den tjocka mot hammaren för att inte i onödan skada träet och för att det då går lättare att slå i spiken.
När små barn skall börja skolan, sätter man dem inte i sista klassen utan låter dem börja i den första för att sedan stegvis, i den mån de förkovras eller anpassas därtill, låta dem undervisas i de högre klasserna.
När man skall skriva med en blyertspenna, vänder man den spetsiga änden och inte den trubbiga mot papperet, och på så sätt måste man vid varje tillfälle i livet anpassa sig efter situationen.
Gör man inte detta, uppstår det disharmoni, olycka och lidande.
Där är man inte själv en tillräcklig sol och kan därför i motsvarande grad inte få nattens skuggor att försvinna.
Och ett liv fyllt av nattens skuggor är som en dag fylld av oväder, blixtnedslag, orkaner, översvämningar och jordskalv eller alla sådana företeelser som hindrar de levande väsendena att leva fredligt och lyckligt i solens strålar eller värmande ljusflöde.
Vad är ett "helvete" eller ett "olyckligt öde" annat än en tillvaro mer eller mindre avskärmad från detta ljusflöde.
Solens strålar är ju något mera än det fysiskt synliga vita ljus som värmer upp jordens yta och inskränker polarnattens mörker och permanenta isöknar till klotets yttersta periferi i norr och söder.
De utgör en levande ström som på sin väg över klotet från öster till väster besjälar dess kontinenter och hav med medvetande, tanke, själ och ande.
Utan detta underverk av lysande och värmande energi skulle varje fysisk tanke stå stilla.
Ty vem kan se utan ljus?
Och vem kan röra sig utan värme?
Att vi kan se färgspelet i vår omgivning, höra vår nästas tal och även omfamna denna vår nästa, detta är ju blott ett arrangemang i ljus och värme, ett konstverk som markerar vår identitet som något åtskilt från eld och köld eller som – det "något" som upplever och formar materien och som därför inte självt kan vara eller utgöra materien.
Solen är sålunda vårt livs stora källa.
Från den får vi näring för hela vårt andliga såväl som vårt fysiska framträdande.
Solarnas strålflöde är blodet i Guds organism.
Vi vilar alla vid Gudomens hjärta.
Hans puls är vår upplevelse av vårt eviga liv.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt