Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
4 KAPITLET
Sommarmorgonen som en illustration i Guds bilderbok
För ett väsen som har nått så långt i utvecklingen att det fått "kosmiskt medvetande" ter sig naturen och livet helt annorlunda än det i allmänhet ter sig för väsen som ännu är insvepta i dogmernas och materialismens slöjor.
För det kosmiska väsendet utgör hela livet sålunda en enda stor levande bilderbok.
I denna bok är bilderna antingen vägledande, fostrande, underhållande eller kärleksfullt smekande.
Därför vill jag här gärna visa några enstaka blad ur denna stora bilderbok, hämtade från en av de allra vackraste sommardagarna här i vår tempererade zon. Vad är då meningen med en sommardag? Vad vill Gudomen visa oss genom den? Vad är det för en direkt gudomlig hänvändelse till jordmänniskan som sker genom den? – För att få klarhet härom vill vi nu bege oss ut i den ljusa sommarnatten. Vi vill nämligen betrakta en sommardag i hela dess utsträckning, alltifrån stunden före solens uppgång och till stunden efter dess nedgång. Vi måste alltså vara tidigt ute. Solen går ju upp strax efter klockan tre på de längsta sommardagarna eller vid midsommartid. Därför vill vi börja med våra iakttagelser redan vid tvåtiden. Här på våra breddgrader är vi grannar till midnattssolens rike och har därför våra s.k. "ljusa nätter". På vår vandring ut i sommarnatten går vi alltså inte i mörker utan är omgivna av en härlig halvdager, ett svagt gryningsljus från himlen i nordost. Det är den yttersta periferin av strålglorian från den dag som fram över Sibirien, Kina och Indien nu ilar oss till mötes. Det är denna periferi av österlandets solsken som kommer vår dag att gry, får ängarnas vita dimmor att lätta och de första späda fågelrösterna att jubla mot himlen. Ännu slumrar människorna i sina sköna sängar, men inom kort kommer röken från skorstenar här och där att blanda sig med de stigande nattdimmorna och bli till de första tecknen på att människorna vaknat upp till sitt dagliga liv. Under tiden har den östliga himlen blivit till en verkligt färgstrålande orgie i ljusvariationer, ja ett arrangemang i guld, purpur, opal och safir. Dagens klara stjärna har efter hand stigit upp över horisontlinjen och kastar nu sitt flöde av värmande ljus ut över marker, skogar och ängar. Unga pojkar driver korna på bete. Bort över vägen skramlar en mjölkkärra, vars knarrande blandar sig med hundskall i fjärran. Den lysande solen har redan förvandlat nattens dimmor till en pärlematta av daggdroppar som från blommor, blad och buskar i överflödande rikedom kastar sitt glittrande återsken från livets källa ut till allt och alla. Insekterna börjar surra. Dagen är här. Solen lyser över fattiga och rika, över unga och gamla. Gud har slutit det vaknande livet till sitt hjärta. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt