Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
3 KAPITLET
Att förstå Gudomens tal till det enskilda väsendet är en fråga om utveckling
Naturen, vår omgivning, det dagliga livets företeelser, vårt öde, allt detta utgör tillsammans Guds speciella hänvändelse till var och en av oss.
Alla detaljer i denna hänvändelse är lika med ord eller uttryck för upplysande tankar som Gudomen vill överföra till vårt medvetande och därigenom inviga oss i sitt eget vetande, sina planer och avsikter, och på så vis göra oss förtrogna med den kärlek som han själv kulminerar i och som är betingelsen för att icke något väsen i hela världsalltet i absolut mening kan lida orätt eller göra orätt, och att allt därför är "mycket gott".
Huruvida man förstår detta Gudomens tal eller denna hänvändelse till den enskilde individen, det är blott en fråga om utveckling. Men så är det ju också när det gäller förhållandet mellan far och son eller mellan föräldrar och barn i allmänhet. Det lilla barnet i vaggan förstår alls ingenting när föräldrarna talar till det. Inte ens den kärleksfulla vård och skötsel som en normal mor ger sitt barn kan det uppfatta som kärlek utan skriker stundom mycket missbelåtet i högan sky. Ser vi på förhållandet mellan Guden och gudasonen eller det levande väsendet, finner vi att detta genomgår samma stadier. På de primitiva naturmänniskostadierna såväl som på de rent materialistiska kulturmänniskostadierna kan väsendet inte uppfatta naturen som Gudomens tal och kärleksfulla vård och omsorg om dess liv. Även här ger det missnöjda väsendet ibland upp väldiga skrik. Men på samma sätt som det lilla barnet kan förstå föräldrarnas tal och handlande när det blivit vuxet, så kan även jordmänniskan börja fatta naturen som Gudomens tal när hon nått tillräckligt långt fram i utvecklingen och kommit igenom de primitiva känslostadiernas religiösa dogmtillbedjan och de materialistiska intelligensstadiernas tillbedjan av mått- och viktfacit. Då är hon inte längre bunden av religiösa dogmer och inte heller av materialistisk vetenskap. Hon är ett frigjort väsen. Då hon inte är partiskt inställd, varken till dogmer eller till vetenskap, kan hon börja bedöma allt rättvist. Och de bedömningar eller resonemang som hon då kommer fram till är alltså själva sanningen, och sanningen åter är Guds eget medvetande, hans tankar och väsen. Det är denna upplevelse av sanningen som jag i mitt huvudverk "Livets bog" (Livets bok) kallar "kosmiskt medvetande". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt