Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
2 KAPITLET
Vårt liv eller vår tillvaro är en oavbruten korrespondens med Gudomen
Finns det något mer orubbligt existerande faktum än just detta, att världsalltet icke utgör ett "intet", utan ett "något"?
Och eftersom just detta "något" visar sig vara en företeelse som utlöser logiskt skapande, vilket åter är detsamma som tanke- och viljeföring, och därmed uppenbarar eller tillkännager sig självt som "ett levande väsen", måste varje uppfattning som frånkänner världsalltet, naturen och livet denna identitet, vara overklig och därmed falsk.
Att frånkänna naturen logisk skaparförmåga är detsamma som att frånkänna jordklotet dess egen tillblivelsehistoria eller dess förvandlingsprocess, varav vår egen närvaro på jorden är ett handgripligt resultat.
Ett förnekande av denna historia betyder ju att man bakom naturens logiska utveckling eller skapelse, liksom bakom varje annan tanke- eller viljeföring, måste sätta ett "intet" som upphov.
Men en företeelse som endast har ett "intet" till upphov kan ju bara ha kommit till av sig själv.
Och ett "något" som kommit till av sig självt är detsamma som ett "något" som blivit till av "intet".
Men då "något" icke kan komma av "intet", liksom "något" icke heller kan bli till "intet", blir alltså här den gamla analysen: "I honom är det vi lever, rör oss och är till" en vetenskaplig eller högintellektuell sanning.
Då man vet att ordet "honom" rätteligen bara kan vara uttryck för ett "levande väsen", betyder denna mening att det är "i ett levande väsen som vi lever, rör oss och är till".
Att "leva, röra sig och vara till" är detsamma som att andas in och andas ut, att äta och dricka, tänka och handla och existera som en mittpunkt i alla dessa sina manifestationer – vilka i sin tur endast kan äga rum som en växelverkan mellan oss själva och naturen.
Därför kan det endast vara denna natur som i de gudomliga orden kallas "honom".
Samma gudomliga mening kan då i sin djupaste analys återges sålunda: "Naturen är ett levande väsen, med vilket vi befinner oss i en växelverkan som är vårt livs förutsättning".
Och då en växelverkan i sin fullkomligaste form eller kulmination är detsamma som en korrespondens, är således vårt liv eller vår tillvaro en permanent korrespondens med Gudomen eller det levande väsen som utgör världsalltet eller naturen.
Denna korrespondens är inte en död eller livlös funktion, tillkommen blott och bart genom slumpen. För detta borgar orubbligt det intellektualitetens ljusflöde som strålar och tindrar genom varje kristall, varje ädelsten, genom varje växt, varje blomma, liksom genom det genialitetens skaparflöde som uppenbarar sig i den ocean av animaliska organismer som vi kallar "djur" och "människor". I den stora världsplanen eller i livets huvudfacit existerar inget kaos. Här är allting i varje hänseende meningsfullt och planmässigt, allt fyller ett nyttigt ändamål. Och eftersom planen är ändamålsenlig avslöjar den tänkande och tankar. Men ett avslöjande av tankar är detsamma som ett levande väsens tillkännagivande av sitt eget själv, sitt väsen eller liv. Genom naturens oräkneliga företeelser tillkännager naturen alltså sitt eget själv, sitt väsen eller liv. Vill man finna Gud, förstå hans tankar och väsen, bör man alltså söka där detta heliga väsen just manifesterar dessa tankar eller gör dem tillgängliga för sin son: det levande väsendet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt