Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
12 KAPITLET
Gudomens tal genom den ljusa sommarnattens sällsamma trolskhet direkt överfört till jordmänskligt språk
I midsommarnattens drömvärld, som dagens stjärna med sitt himmelska ljus från andra sidan klotet trollar fram ur nattens mörker på våra breddgrader, möter vi således också den eviga rösten från ovan.
Med den ljusa sommarnatten, detta sagoland som har ömhetens kolorit och vars atmosfär är den oskuldsfulla älskogens sammansmältning av själarna i deras hemligaste åtrå, sänder den allsmäktige Gudomen sin blida godnatthälsning.
Från den gyllene aftonhimlen bortom siluettscenerierna, genom sommarnattens viskningar, hänförande och genomsyrande allt på sin väg med salighet, låter den gudomliga uppenbarelsen denna upphöjda hälsning vibrera ut till den jordiska människan: "Liksom jag i solens gestalt vid sommardagens afton måste lämna dina nejder och sfärer för att skapa en lysande dag över andra kontinenter och hav, över andra väsen och ting, så måste även du vandra bort från din nuvarande livszon, från släkt och vänner, för att kasta ditt ljus över andra sfärer, väsen och ting. Och liksom jag med mitt himmelska ljus förgyllde min bortgång från dig med en så överjordisk glans att vårt avsked från varandra inte blev en sorgens timme utan en paradisisk stund som förvandlade nattens skuggor till ett lysande drömland, dekorerat med kärlekens skönaste ömhetsbetygelser, och som genom sommarnattens scenerier mot den gyllene himlen gjorde min frånvaro, till och med mitt i sin kulmination, till en uppenbar dokumentation av min närhet hos dig, så må även du göra din bortgång och frånvaro lysande. Du bör låta ditt framträdande vara ett så påtagligt kärlekens solsken att det inte kan undgå att förgylla varje avsked från din nästa, såväl som din bortgång till zoner på den andra sidan, på det att frånvarons mörka natt må bli förhärligad i ditt ljus. Din kärleks solsken skall lysa med sådan styrka att denna andra sida kan göra din frånvaro till den gyllene himmel, på vilken dina efterlevandes minnen av dig kan bli till det inspirerande siluettsceneri av levande ömhetstecken, det salighetens drömrike, som jag uppenbarat för dig i den ljusa sommarnattens skådespel. Därigenom kan även du mitt i skilsmässans kulmen dokumentera din närhet och sålunda vara ett uttryck för min avbild, uppenbara mitt anlete där annars dina jordiska kvarlevor, din döda kropp, dina döda organ och brustna ögon blott skulle utgöra en saknadens, sorgens och hopplöshetens mörka natt för dina vänner. Och sålunda förenad med mig skall din väg i fortsättningen leda över lyckans högsta tinnar. Djupt under oss ligger tiden och rummet, men vi – du och jag – är evigheten, oändligheten och allmakten." Ett så stort gudomligt tal, en så väldig kulminerande faderskärlek, ett så djupgående löfte åt den jordiska människan har den allsmäktige Gudomen nedlagt i den ljusa sommarnattens sällsamma trolskhet. Aldrig har väl en dröm, en saga, en berättelse eller ett tal haft ett större eller mer gudomligt innehåll. Från sin avlägsna vistelseort på andra sidan jordklotet kastar dagens stjärna sitt himmelska ljus in i våra breddgraders mörka natthimmel och gör den till bakgrund för en Gudoms hänvändelse till sin egen son, en hänvändelse som icke blott är uttryck för en kulminerande faderskärlek utan även i allra högsta grad är en gudomlig visdomsmanifestation, ja en helig invigning av gudasonen i den allt överstrålande härlighet som den gudomlige Fadern har i beredskap för sin högt älskade son. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt