Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Blad ur Guds bilderbok |
11 KAPITLET
Sommarnatten är i Guds bilderbok en illustration över hur en människas levnadsafton bör forma sig
Men vi går vidare i vårt studium av Guds bilderbok.
Sommardagen är ännu inte förbi.
Vi har kvar ett blad med en underbar illustration att betrakta, nämligen dagens möte med natten, ljusets möte med mörkret.
Efter att ha passerat middagshöjden vandrar dagen nu alltmer förbi oss, för att till sist försvinna bakom den västliga horisonten.
Men detta den varma sommardagens möte med natten är också något av det underbaraste och vackraste man kan uppleva på det fysiska planet, ja det är en strålande motsvarighet till den vackra morgon och den sköna middagstimme som vi redan uppehållit oss vid.
Det är ingenting mindre än Gudomens tillkännagivande av hur det levande väsendets egen levnadsafton bör forma sig och att dess andes passage in i andra zoner, andra sfärer, andra himmelsnejder bör vara som den nedgående sommarsolen, vars eftermäle i form av den ljusa sommarnattens sceneri är en koncentration av frid, harmoni och välbefinnande.
Kan väl dagens möte med natten, livets möte med döden överskyggas av en skönare atmosfär?
Vad är det då vi får bevittna ute i sommarnatten? Ja, låt oss gå ut för att se och höra. Klangen från en avlägsen kyrkklocka säger oss att dagen lider mot sitt slut. Livet på arbetsplatser, ute i marker och på ängar har tystnat. Fritidens timme är inne. Ungdomen går åt sitt håll. De äldre sitter framför sina hem och njuter av aftonens frid vid minnena av sin egen ungdom. Under tiden har dagens stjärna närmat sig horisonten. Skuggorna blir allt längre. De är nattens pionjärer. Från dalsänkor, mossar och ängsmarker stiger de långsamt fram för att förena sig med varandra och helt ta nejden i besittning. I deras fotspår stiger kvällsdimmorna upp. De vita slöjorna, som är kulisser i älvornas sceneri eller andra midsommarnattsdrömmar, skall nu träda fram. Vi vänder blicken mot väster. Solen har försvunnit från våra breddgrader. Den lyser nu över Atlantens vatten, kastar sin middagsglans över Amerikas kontinenter och insveper invånarna på Hawaii och i Honolulu i sina gyllene morgonstrålar. Men det är dessa fjärran nejders strålande dag som gör vår sommarnatt lysande. Dagens stjärna har inte lämnat oss helt fastän den gått ned under horisonten. Från andra sidan av klotet tränger dess tindrande ljus in i jordens skugga och gör den annars så mörka natten till ett lysande äventyr, ett arrangemang av siluettfantasier mot en gyllene bakgrund, ett spel av sällsamma viskningar mellan grenar, träd och buskar, en upplevelse av balsamiska dofter från osynliga blommor och örter, en inspiration för två älskandes hemligaste åtrå, en uppenbarelse av Guds närhet mitt i naturens mörker. Jo, det himmelska ljuset kan även ge kolorit åt natten eller mörkret. Den ljusa sommarnatten är ingen ringa bild av Guds allmakt och storhet. Den är ingenting mindre än Gudomens uppenbara förklaring av hur ett avsked mellan två väsen skall formas för att vara i högsta kontakt med fullkomligheten, vilket vill säga intellektualitetens eller kärlekens lagar. Som solens eftermäle förvandlar den mörka natten till en lysande drömsyn, till ett kärleksinspirerande äventyr, ja till en förnimmelse av paradiset mitt i mörkrets regioner, så bör en bortdragandes avsked till de kvarvarande stråla av en så lysande kärleksatmosfär att mörkret i dessa väsens medvetande blir till en lysande sommarnatt. Detta gäller inte minst den stora resan till den andra sidan, där vår ande skall tindra i andra nejder, i andra sfärer och zoner, medan i övrigt vår vinterkalla nattsida, vår döda kropp, en samling döda organ, ett par brustna ögon, är det enda som vetter ut mot våra vänner på det fysiska planet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt