Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Meditation |
KAPITEL 5
Avgudadyrkan och ragnarök
Då inte alla människor är lika skickliga pengajägare, ser vi här det märkliga att somliga har fått ett så enormt jaktbyte att de är på väg att kvävas i överflödet, medan andra endast är utrustade med så ringa talang för denna jakt att de knappt kan delta i den livsnödvändiga och stundom brutala och blodiga pengajakten.
De måste då i värsta fall leva i fattigdom och svält, tiggeri och förnedring.
Detta kompletteras och understryks ytterligare genom att de mycket skickliga jägarna redan för länge sedan har erövrat själva jaktmarkerna, så att miljoner människor inte har direkt tillgång till någon jaktmark.
Dessa kan då endast få en indirekt tillgång till jaktmarkerna, en tillgång som är mycket starkt reducerad eller förminskad genom de villkor som jaktmarkernas ägare känner sig berättigade att ställa upp för dem som får tillträde till deras område.
Men det finns också många människor världen över som inte alls kan få tillgång till de livsbetingande jaktmarkerna.
De måste därför försmäkta till döds i förnedring och undergång, då de varken kan få fysisk eller psykisk näring.
Den moderna kulturen av i dag med dess jaktmarksägare (arbetsgivarna eller den besuttna klassen) och de som endast har en indirekt och inskränkt tillgång till jaktmarkerna (arbetarna) samt de som inte alls har någon tillgång till jaktmarkerna (de arbetslösa), har således i själva verket på det rent sociala området ännu inte stigit till det stadium där namnet "kultur" är helt eller hundraprocentigt berättigat.
Verklig mänsklig kultur är inte en samhällsordning där den kloke och starke erövrar de livsnödvändiga tillgångarna från den mindre kloke och mindre starke och lever efter principen "var och en är sig själv närmast".
För en samhällsordning som gör det möjligt för somliga att leva i utsvävningar, frosseri och slöseri, samtidigt som andra går under i nöd och elände därför att de inte har möjlighet att tjäna sitt dagliga bröd, kan begreppet "kultur" endast vara en ironisk beteckning.
Så har då också den moderna kulturens samhällsmoral gett upphov till världshistoriens största och mest dödsbringande och blodiga krig på alla fält.
Alla krigar mot alla.
Alla måste gardera sig mot alla.
Alla försöker mer eller mindre, medvetet eller omedvetet, uppenbart eller kamouflerat, att plundra eller utnyttja varandra.
Detta gäller såväl mellan staterna inbördes som man och man emellan.
Som skydd mot detta har det efter hand uppstått olika former av "försvar", "stående härar" på alla fronter.
Först finns alltså den vanliga dödsbringande militära krigsberedskapen till lands, till sjöss och i luften.
Därnäst kommer fackföreningar, försäkringsbolag, sjukkassor och andra föreningsbildningar och liknande.
Vad är dessa arrangemang annat än mer eller mindre verkningsfulla försvarsåtgärder gentemot de skador som kampen om pengajaktmarkerna skapar för dem som inte kan följa med i kampen?
Den moderna kulturens primära struktur är således en pengarnas kultur, en regelrätt dyrkan av guldkalven.
Och så länge denna avgudadyrkan behärskar flertalet av jordens befolkning och bestämmer politik och statsledning, bestämmer framgång, status, ära och anseende, kastar boll med människornas sympatier och antipatier, så länge kan krigets ragnarök, dödsskrin, invaliditet, sjukdomar, svältdöd, förnedring och förtryck omöjligt upphöra.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt