Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
2 KAPITLET
"Inveckling" och "utveckling"
Varje levande väsens medvetande är således baserat på begäret och den därav utlösta viljan.
Att ett stort område av individens manifestationer försiggår som automatfunktion – t.ex. dess inre organfunktion – varken förändrar eller upphäver principen.
Enligt Livets bok kan automatfunktioner endast uppstå genom att först ha varit vaket, dagsmedvetet begär (A-vetande) och därefter genom medveten viljeutlösning ha blivit till praktisk manifestation och handling (B-vetande) för att till slut efter tillräckligt många upprepningar framstå som rutin- eller vanefunktion (C-vetande), vilket är detsamma som automatfunktion.
Denna inre kraft eller individens begär och vilja är således det "ljus" som Bibeln förlägger till skapelsens "första dag".
Men vad förstår man då med skapelsens "första dag"? –
Enligt Livets bok har livet och därmed skapelsen aldrig någonsin begynt liksom de heller aldrig skall kunna upphöra.
Men denna eviga tillvaro förekommer i de två skiftande avsnitt jag i samma bok har betecknat som "inveckling" och "utveckling", vilka realiteter återigen tillsammans bildar det avsnitt i livsupplevelsen som jag kallat "spiralen".
Med "inveckling" förstår man här en form av upplevelse som är rent motsatt den vi nu i form av "utveckling" upplever.
Medan väsendet genom denna sistnämnda form blir mer och mer berikat med erfarenheter, varvid dess känsla och intelligens växer så att väsendet blir intellektualiserat eller mer och mer förandligat, så blir samma väsen genom "inveckling" mer och mer inkapslat i materia.
Det blir från att vara ett andligt väsen omdanat till det fysiska väsen som är helt ovetande om sitt ursprungliga andliga tillstånd.
Medan kulminationen av "utveckling" äger rum på det högsta andliga planet eller i "den gudomliga världen", äger kulminationen av "inveckling" rum i det mest materiella riket: djurriket eller den dräpande principens zon som just kulminerar i jordmänniskans sfär.
Dessa spiralens två avsnitt överskyggar mjukt och helt långsamt varandra, så att det inte blir någon skarp koncentrerad gränslinje mellan dem.
Vi ser därför att det genom en viss del av spiralen förekommer "utveckling" och "inveckling" samtidigt Ett uttryck för "inveckling" är jordmänniskans avtagande gudsbegrepp eller det växande materialistiska tillstånd som till sist kulminerar i den totala eller hundraprocentiga gudsförnekelsen och samma individs motsvarande hundraprocentiga intresse eller upptagenhet av materien.
I detta tillstånd är det omöjligt för individen att tro eller förstå att det kan finnas något levande medvetande, en gudom eller försyn, bakom alla naturens funktioner.
Han tror om sin egen art att denna är den högsta form av livsyttring som överhuvud taget kan existera.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt