Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
13 KAPITLET
Jordmänniskorna är ännu ofärdiga väsen i manifestationen av den gudomliga världsplanen
Det är alltså väsendenas uppfattning av livet, deras mentala kompass, som det är något galet med.
Överallt där man uppfattar sig själv som förföljd, känner sig "straffad" av Försynen, likgiltigt om det visar sig som en direkt förföljelse från nästans sida eller det visar sig som sjukdom, sorg och armod, ja, likgiltigt av vad slag lidandet än är, så blir det kosmiskt sett en helt naturlig utlösning av orsak och verkan som återigen blir ett medverkande led i fullbordandet av den stora skapelseprocess som förvandlat jorden från dess eldtillstånd till dess nuvarande grad av beboelighet för animaliskt liv, varigenom den kommer att föras fram till ett sådant färdigt stadium att de nu vanliga lidandena blir en saga blott.
Då väsendena inte har den rätta inställningen till och uppfattningen om det liv de själva utgör delar av, kan de heller inte styra sitt ödes roder, viljan, riktigt.
Deras handlingssätt blir därför felaktigt.
De utlöser därmed orsaker som skapar helt andra verkningar än vad de tänkt sig.
Då dessa felaktiga verkningar skapar disharmoni, såsom lidande och smärta, sorg och olycka, kommer allt som hör hemma under disharmoni eller lidande således att vara verkningar av felaktiga handlingar.
Men då felaktig handling endast kan bero på felaktig vilja och denna i sin tur endast kan vara identisk med en felaktig uppfattning om själva livet och tillvaron antingen det nu rör nästan eller naturen – så blir det olyckliga ödet, lidandet, smärtorna, endast uttryck för något ofärdigt i den stora skapelseprocessen.
Detta ger sig ytterligare till känna genom den omständigheten att i alla situationer, där viljan och därmed handlingen har varit riktig, vilket vill säga till gagn för ett naturligt välbefinnande för sitt upphovs omgivningar, där har harmonin och därmed freden till sist blivit en naturlig och oundgänglig verkan.
Här uppstår liksom jämvikt mellan energierna, väsendenas tankearter, mentala hållning och inställning.
Här försvinner de olyckliga ödena som dagg för solen, och det absoluta välbefinnandet börjar märkas i ödena, vilket, såsom man redan på förhand kunnat inse, är världsplanens mening.
I motsatt fall skulle jorden ju inte vara så rikt försedd med förutsättningar och möjligheter för skapandet av den harmoni eller lycka, som livsprodukternas mängd i förhållande till väsendenas antal tyder på.
De till övermått rika möjligheterna och betingelserna för skapandet av välfärd tyder inte på någon brist.
Människorna behöver bara gripa och utnyttja dem.
Men det är alltså detta, visar det sig, som de inte har varit i stånd till.
De svälter och fryser ihjäl mitt i en paradisets lustgård, fylld av föda, solsken och värme.
De mördar, dräper och lemlästar varandra, i det de alla tror att det är deras nästa som är upphovet till det "onda" för dem.
Intet kan vara mer felaktigt.
Det är inte nästan som skall lemlästas, utplånas eller tillintetgöras utan jordens resurser som skall upparbetas, administreras och utnyttjas.
Utan denna inställning till livet kan man omöjligt vara i kontakt med den mening som ligger bakom klotets förvandling från en exploderande, smältande och kokande eldmassa till den värld med så överflödande rika förutsättningar för att uppleva välbefinnande genom kött och blod, som jordklotet utgör.
Vad är det annars för avsikt med alla dessa oerhört rika möjligheter, resurser och livsbetingelser?
Har vi inte här fått oss anvisad vägen och riktningen för vår andliga eller kosmiska kurs?
Ser vi inte här tydligt, att den som hatar och förföljer sin nästa eller på annat sätt ödelägger sin nästas möjligheter till livslycka, arbetar stick i stäv mot den skapelseplan, enligt vilken jordens förvandling äger rum.
Jorden omskapas från en exploderande eldmassa till ett klot med så överlägsna förutsättningar för välfärd för det nu levande antalet individer, att det till och med finns rika möjligheter till välbefinnande för myriader av kommande, ännu ofödda generationer.
Tror man att detta övermått av livsförnödenheter skapats för att somliga individer skall duka under i sjukdom, lemlästning och död genom bristande tillgång på dessa livsförnödenheter eller resurser och andra duka under i frosseri, överflöd och livsleda på grund av för mycket av dessa livsvärden? –
Är det inte här lätt att se, att dessa kalamiteter inte beror på något fel i världsplanen?
Denna har skapat tillräckligt med goda resurser.
Kalamiteterna beror helt på människorna själva.
De är en produkt av deras egen uppfattning, vilja och handling.
När denna deras uppfattning, vilja och handling resulterar i sådana konsekvenser, inser man att dessa väsens mentalitet alls inte är färdig.
Jorden är så långt framme i sin skapelseplan eller tillblivelse, att den är färdig att kunna bjuda människorna en behaglig och strålande uppehållsplats med förutsättningar för en lysande välfärd, en total fred eller fullkomlig lycka.
Men dess invånares mentalitet är alltså ännu inte i nivå med detta jordklotets stadium i skapelse- eller förvandlingsprocessen.
Att individernas mentalitet skall föras fram till att passa in i klotets fullkomliga nivå blir till faktum genom den tillväxt som denna mentalitet visar sig vara underkastad.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt