Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Kosmiskt medvetande |
10 KAPITLET
Väsendets livsuppfattning är dess ödeskompass
Som ni tidigare insett, försiggår all vår upplevelse av livet genom våra sinnen.
Denna upplevelse utgör, som jag också förut nämnt, en reaktion mellan den från vårt inre utåtgående och den utifrån inåtgående kraften.
Den först nämnda kraften är detsamma som vår vilja, utlösningen av våra begär, önskningar eller avsikter.
Den andra kraften utgör alla från naturen, från vår omgivning, från våra medväsen mot vårt själv, mot vår organism utlösta påverkningar.
Dessa två former av krafter möts alltså i vårt medvetande.
Vid deras möte uppstår den reaktion som får våra tankar att cirkulera, våra sinnen att vibrera och våra nerver att registrera smärta eller välbefinnande.
Och den samlade processen utgör alltså vår upplevelse av livet eller det vi kallar vårt öde.
Hela denna cirkulation av energi hos väsendet kan av detta endast förnimmas antingen som "smärta" eller som "välbefinnande".
Likgiltigt vilka upplevelser, vilka tankar eller vilka förnimmelser individen än upplever, kan dessa omöjligt existera utan att i högre eller lägre grad representera den ena eller den andra av dessa två kontraster.
Varje manifestation, handling eller upplevelse som registreras av individens sinnen tillhör således uteslutande ett eller annat steg på skalan mellan smärta och välbefinnande.
Upplevelsen kan representera ett steg som i överväldigande grad är på välbefinnandets sida, och individen känner sig då glad.
Dess öde betecknas som lyckligt.
Men upplevelsen kan också i överväldigande grad vara på smärtans sida, och väsendet känner då sorg och livsleda och uppfattar sitt öde som olyckligt.
Mellan dessa två kontrasters ytterpunkter: välbefinnande och smärta, balanserar individen med sitt öde eller sin upplevelse av livet.
Han styr antingen mot smärtkontrasten eller mot välbefinnandekontrasten.
Rodret vid denna kurs är hans vilja, medan hans uppfattning av livet eller tillvaron är hans kompass.
Då uppnåendet av det normala kroppsliga och själsliga välbefinnandet således uteslutande är baserat på denna "kompass" eller individens uppfattning av livet, kommer hela hans ödesuppbyggnad i riktning mot välbefinnandet således att stå eller falla med denna hans uppfattning.
Om han har en korrekt eller absolut sann uppfattning av livet och tillvaron omkring sig, sina medväsen, djur och människor och för övrigt av allt vad som faller under begreppet "naturen", så kommer han att i varje situation se det rätta sammanhanget mellan sig själv och situationens orsaker.
Hans "kompass" kommer då att här verka absolut korrekt.
Men om han inte har denna absolut sanna uppfattning av livet eller tillvaron, kommer han omöjligt att kunna se klart i de givna situationerna.
Härifrån är dock i någon mån undantag gjort för växter och djur med deras ännu fullkomliga instinkt.
Men jordmänniskan måste i dessa situationer handla i blindo.
Hon är nödsakad att handla efter en kunskap hon inte har.
Hennes "kompass" blir här missvisande och hon blir i motsvarande grad förd ut ur den kurs som leder till det sanna välbefinnandet: ett lyckligt öde eller levnadslopp, som kulminerar i den fullkomliga upplevelse av livet som kallas för "himmelriket".
Hennes kurs går nu mot farofyllda mentala och fysiska klippor och skär.
I lasternas, utsvävningarnas, hatets och vredens bränningar kommer stundom månget jordeliv att krossas eller sönderslås.
Det är detta slags invaliditet vi betecknar som ett olyckligt öde eller det enda som kan existera som den motsats till "himmelriket" som vi kallar för "helvetet".
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt