Stjernesymbol i menu


Symbol 8-9-10
Den treeniga principens tre analyser

Sammanfattning av symbol 8, 9, 10 – Den treeniga principens tre analyser


Världsalltet är ett levande väsen ─ Gudomen. Det utgör allt som existerar och utgör därmed allt det stora och allt det lilla, allt ljus såväl som allt mörker, allt det intellektuella och allt det ointellektuella, allt det så kallade onda liksom allt det så kallade goda. Då det utgör alla företeelser på en och samma gång, kan det i sig självt inte ha någon som helst analys utöver detta enda, att det utgör ”något som är”. Detta ”något som är” har exakt samma tre analyser eller tre X som alla andra levande väsen. X1 utgör världsalltets dirigerande jag, X2 dess upplevelse- och skaparförmåga och X3 det skapade.

Centrala detaljer i symbolen:

Symbol 8 Det gudomliga något – X1

Den vita skivan symboliserar världsalltets eviga jag, X1. Detta jag utgör allt som finns i dess omanifesterade form. Det utgör också jaget i varje enskilt levande väsen.

Symbol 9 Det levande väsendets skaparförmåga – X2

  • Världsalltets jag har en evig skaparförmåga, X2. 
  • Den violetta skivan med det stora mörka fältet i mitten och de många små mörka fälten vid kanten symboliserar den eviga princip som låter det gudomliga något, X1, framträda som det ”enda” stora väsendet och de ”många” små väsendena inuti det stora väsendet. Genom de små väsendena befordras det stora väsendets skapar- och upplevelseförmåga.
  • Den violetta färgen betecknar skaparförmågans högsta grundenergi, moderenergin.

Symbol 10 Det skapade – X3

Symbolen representerar resultatet av världsalltets X1 och X2. Detta resultat är det skapade världsalltet, X3.

De färgade fälten utgör världsalltets medvetandefält eller de sex tillvaroplanen:
  röd ─ instinktsfären ─ växtriket
  orange ─ tyngdsfären ─ djurriket
  gul ─ känslosfären ─ det riktiga människoriket
  grön ─ intelligenssfären ─ visdomsriket
  blå ─ intuitionssfären ─ den gudomliga världen
  ljus indigo ─ minnessfären─ salighetsriket


Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 1.