Sammanfattning av symbol 20 - Syndernas förlåtelse

Symbolen symboliserar utveckling av den humana förmågan och den härav skapade befrielsen från återvändande mörk karma eller mörkt öde. I absolut mening finns det ingen synd. Men på grund av okunnighet begår människan många misstag. Verkan av dessa misstag skördar hon i form av lidande och olyckligt öde som i sin tur utvecklar hennes humana förmågor. När väsendets humanitet blivit så utvecklad att de inte längre nänns utlösa den eller den mörka handlingen, har de blivit beskyddade mot återvändande ödesverkningar från tidigare utlösta mörka handlingar av samma karaktär. Detta gäller oberoende av hur många av dessa ödesverkningar de än har till godo att uppleva. Detta är den kosmiska syndaförlåtelseprincipen.

Centrala detaljer i symbolen:

• Den orangefärgade trappfiguren längst ner symboliserar väsendets enskilda jordeliv som ett steg i utvecklingen.
• Fältet mellan de två lodräta vita linjerna symboliserar väsendets nuvarande liv.
• Det gula fältet symboliserar dess forntid och det gröna fältet dess framtid.
• De streckade orangefärgade fälten, åtskilt av de vita fält, visar väsendets räcka av fysiska liv och mellanliggande andliga liv.
• De vita bågarna som utgår från andliga liv till andliga liv symboliserar ödesbågar som uteslutande består av ljus- eller salighetsupplevelser.
• De orangefärgade bågarna symboliserar de ödesbågar som via reinkarnationen går från ett fysiskt jordeliv till ett annat fysiskt jordeliv.
• Den gula tilltagande flamteckningen genom symbolen, symboliserar utvecklingen av väsendets humana förmågor. Dessa förmågor kan efter hand neutralisera återvändande ödesbågar i takt med att väsendet inte längre nänns utlösa motsvarande mörk handling mot sin nästa. Därigenom befrias väsendet från överflödig mörk karma och olyckligt öde.
  
  

Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 2.