Sammanfattning av symbol 16 – Evighetskroppen

Det levande väsendet har i sin grundstruktur ett evigt centrum eller jag, som utsänder rörelsearter som återvänder till samma centrum. Det är evigt inhöljt i en mängd kretsloppsrörelser. Alla kretsloppsrörelser resulterar vid sitt slut i ett nytt kretslopp. Denna rörelsestruktur omkring jaget är därför evig och betecknas som evighetskroppen. Då alla energi- och rörelsearter alltid utgår från jaget och i kretslopp vänder tillbaka hit, är väsendet sitt ödes absolut första orsak och därför sitt ödes enda upphov. Den eviga och orubbliga rättvisan visar sig därmed som absolut verklighet.

Centrala detaljer i symbolen:

• Symbolen representerar det levande väsendet.
• Den vita triangeln symboliserar jaget, som är den fasta punkten i de utsända och återvändande rörelserna (X1).
• Det vita flamkorset betecknar att evighetskroppen i sin helhet alltid är i balans.
• De många violetta cirkelbanorna eller ödesbågarna är kretslopp som utgår från jaget och återvänder till jaget. De symboliserar alla de olika rörelsearter som utgörs av det levande väsendets skapade organ, kroppar, manifestationer och livsupplevelser (X3).
• Att ödesbågarna är representerade i fyra storlekar symboliserar bara att de framträder i oändligt många storlekar. Vissa kretslopp återvänder ögonblickligen, andra är av jättestora dimensioner och sträcker sig genom hela spiralkretsloppet. Förutom dessa finns ännu större kretslopp eller ödesbågar.
  
  

Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 1.