Sammanfattning av symbol 13 – Den eviga världsplanen

Symbolen visar hur det levande väsendet oskiljaktigt är knutet till en evig, gudomlig världsplan. Genom denna plan är väsendet herre över skapandet av mentalt ljus och mörker. Detta ljus och mörker skapar väsendet med hjälp av de olika kombinationerna av grundenergierna genom tillvaroplanen i spiralkretsloppet i all evighet. Bakom detta ligger kontrastprincipen som en kosmisk realitet. Utan denna princip skulle ingen form av livsupplevelse kunna äga rum. Den högsta och fullkomligaste formen av livsupplevelse utgörs av ett harmoniskt förhållande mellan ljus och mörker. Denna harmoni är mentalt sett uttryck för absolut kärlek.
 
Centrala detaljer i symbolen:

• Den vita triangeln symboliserar världsalltets eller Gudomens jag.
• De runda vita figurerna symboliserar var för sig ett levande väsens jag.
• De sex fälten, som symbolen är indelad i, utgör spiralkretsloppets sex tillvaroplan. Riket längst ned utgör växtriket (röd), följt motsols av djurriket (orange), det riktiga människoriket (gul), visdomsriket (grön), den gudomliga världen (blå) och salighetsriket (ljus indigo).
• Det ringformade färgfältet symboliserar grundenergiernas utvecklingsområde som tillvaroplanens ”materia”.
• De sex mörka rombformade figurerna symboliserar grundenergikombinationen i det levande väsendets kulminerande helhetsorganism, så som den förkommer i vart och ett av de sex tillvaroplanen.
• De enskilda helhetsorganismerna utgör varsin kombination av: instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minneskropp.
• De från kropp till kropp förbundna prickade linjerna visar hur grundenergikropparnas kapacitet ändras från tillvaroplan till tillvaroplan och hur livsupplevelse- och manifestationsformen därför också ändras från plan till plan.
• De svarta och vita ringformade fälten vid symbolens rand markerar samspelet mellan mörkret och ljuset genom de sex tillvaroplanen.
  
  

Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 1.