Stjernesymbol i menu


Vem är Martinus?
 
Martinus 90 år, © Mischa H. Lim
Martinus

 

 

"En del av huset hade halmtak, och på den ena sidan gick taket ända ned till marken. På vintern när det var snö och vår far inte var hemma, roade sig mina fosterbröder med att åka kälke nedför taket ända uppifrån skorstenen."
(Ur boken Martinus' erindringer)

Martinus levde i Danmark mellan 1890-1981. Han är känd för sitt omfattande andligt vetenskapliga författarskap, som bär den överordnade titeln Tredje Testamentet.

Hans liv är berättelsen om den fattige och obeläste landsortspojken från Nordjylland som levde i obemärkthet tills han som 30-åring upplevde en djupgående medvetandeförändring, som satte honom i stånd att beskriva ingenting mindre än en samlad andligvetenskaplig världsbild. Därefter arbetade han under en period på nästan sextio år med att beskriva och förmedla denna världsbild, som också bär beteckningarna Martinus kosmologi och Martinus andliga vetenskap.

Han berättar själv om sitt livs förlopp i föredraget: Om mig själv, min mission och dess betydelse

Martinus barndomshem
Martinus barndomshem

Oäkta barn – fattiga villkor och begränsad skolgång

Martinus föddes den 11 augusti 1890 i utkanten av det nordjylländska stationssamhället Sindal. Hans barndomshem "Moskilvad" – som i dag är öppet för intresserade – vittnar om den fattiga uppväxten. Modern var ogift och arbetade som hushållsföreståndarinna hos godsägaren på ett gods vid namn "Kristiansminde". En stalldräng med efternamnet Thomsen uppgavs vara hans far, och hans officiella namn blev därför Martinus Thomsen. Men Martinus ansåg att det var mer sannolikt att godsägaren var hans riktiga far.

Martinus mor, ca 1893
Martinus mor, ca 1893

Modern hade ingen möjlighet att ta hand om pojken, så han växte i stället upp som fosterbarn hos sin morbror och moster under spartanska omständigheter i huset ”Moskilvad”. Fosterföräldrarna var till åren kommen och hade redan uppfostrat 11 barn. Martinus talade alltid om dem som mycket kärleksfulla människor, som trots de små villkoren skapade en varm och trygg ram omkring hans uppväxt. Han hade bara en begränsad kontakt med sin riktiga mor, som dog redan när han var 11 år.

 
Martinus fostermor framför barndomshemmet, ca 1900
Martinus 11 år
Martinus 11 år

I den lokala byskolan inskränkte sig undervisningen till psalmvers, katekes, geografi, räkning och ibland lite dansk historia och naturhistoria – sammanlagt sex timmar i veckan under sommarhalvåret och trettio timmar i veckan under vinterhalvåret. Där hemma saknades ofta något att läsa för pojken, eftersom de inte hade råd med böcker och tidningar. Men Martinus berättar att han från sin mor ärvde gamla årgångar av Familie Journalen, som han kunde läsa i.

Som "oäkta" barn var han, enligt den lokala indremissionske prästen, dömd till evig förtappelse, men Martinus kunde nu inte tro på det. På det hela taget hade Martinus redan på den tiden ett nära personligt gudsförhållande. Han berättar, att om en fluga höll på att drunkna i mjölkkannan så försökte han att rädda den – ty annars kunde han ju inte förvänta sig att Gud skulle hjälpa honom när han behövde hjälp.

 
Martinus iförd sin vaktuniform, ca 1918

  

”Det grundläggande för läsarna blir alltså inte själva de andliga upplevelserna som jag haft, utan verkningarna de skapat. Dessa kan nämligen i större eller mindre utsträckning efterforskas av varje därför moraliskt lämplig, opartisk och frigjord människa. Dessa verkningar utgör min samlade manifestation.”
(Kring min missions födelse, bok 4, kap 20)

Ungdomsår med praktiska jobb

Efter sin konfirmation kom Martinus i lära som smed. Det måste han dock ge upp eftersom han var för spinkig för det hårda arbetet, och han blev i stället lantarbetare. År 1910 blev Martinus utbildad mejerist och arbetade på olika mejerier runt om i Danmark, innan han flyttade till Köpenhamn 1917. Här arbetade han periodvis som vakt och brevbärare, innan han år 1920 anställdes som kontorist på mejeriet Enigheden.

Men Martinus längtade efter att uträtta något mer i sitt liv än att bara sitta på kontor och skriva siffror dagarna i ända. En period kände han sig tilltalad av tanken på att bli missionär, men gav upp det igen bland annat därför att han inte kunde förlika sig med den tidens utläggning av många av de kristna dogmerna. Det skulle dock snart visa sig att Martinus fick en helt egen livsmission.

Kosmiskt medvetande som 30-åring

I mars 1921 inträffade den avgörande förändringen i hans liv, i det han fick några starka andliga upplevelser som medförde en djupgående medvetandeutvidgning. Han har i böckerna: Kring min missions födelse och Den Intellektualiserede Kristendom, utförligt och vackert berättat om dessa för honom själv så oväntade andliga upplevelserna.

Martinus 30 år

”Det kosmiska elddop jag genomgått, och vars närmare analys jag inte här skall gå in på, hade alltså kvarlämnat det resultatet att hos mig uppstått helt nya fattningsgåvor eller egenskaper som satte mig i stånd att – inte glimtvis utan i ett tillstånd av permanent vaket dagsmedvetande - skåda alla de bakom den fysiska världen existerande bärande, andliga krafterna, osynliga orsakerna, eviga världslagarna, grundenergierna och grundprinciperna. Tillvarons mysterium var sålunda inte längre något mysterium för mig. Jag hade blivit medveten i världsalltets liv och invigd i ’den gudomliga skaparprincipen’.” (Livets Bog 1, st 21)

Detta nya medvetandetillstånd som Martinus uppnådde som 30-åring kallar han för det ”kosmiska medvetandet.” Förutsättningen för kosmiskt medvetande är en högt utvecklad intuitionsförmåga, som alla människor förr eller senare kommer att utveckla.

 
 
Martinus skriver på Livets Bog, Martinus Institut, ca 1955

Arbetet med den kosmiska världsbilden

Då Martinus hade fått sitt kosmiska medvetande, skulle han vänja sig vid att använda det. Han förstod snabbt att det var nödvändigt för honom att bli vegetarian. Det stod också klart för honom att han inte kunde nöja sig med att beskriva sina andligt vetenskapliga analyser på fritiden. Detta blev inledningen till några mycket anspråkslösa år, då Martinus levde på stöd från godhjärtade människor som förstod att det var viktigt att han ägnade sig åt sin mission. Första bandet av huvudverket Livets Bog blev klart för utgivning år 1932, och under de följande nästan femtio åren fortsatte hans omfattande författarskap som kom att omfatta åtskilliga tusen textsidor, symbolteckningar och en lång rad föredrag.

En viktig del av hans mission består i att belysa kristendomens och andra religioners utveckling till en framtida form, som motsvarar den moderna intellektualiserade människans medvetandenivå. Därför betecknar han också sina verk som intellektualiserad kristendom och har gett dem den överordnade titeln Tredje Testamentet. Han förenar därigenom de annars så åtskilda vetenskapliga och religiösa tänkesätten till en ny andlig vetenskap, som han förutser kommer att utgöra ett fundament i mänsklighetens framtida utveckling. 

 

 

 

 

”De förmågor jag har nått fram till att ha utvecklat, är endast vad alla människor före mig har uppnått, och vad alla andra efter mig kommer att uppnå, absolut alla utan undantag”.
(Den Intellektualiserede Kristendom, st 5)


Ca. 1977, © Mischa H. Lim

Stor personlighet utan persondyrkan

Martinus i sin lägenhet på Martinus Institut, ca 1978

Det var avgörande för Martinus, att det inte kan skapas någon form av sekt eller medlemskap kring hans livsverk, och han ville på intet sätt bli föremål för persondyrkan. Det hörde inte till hans mission att vara överhuvud vare sig för kultdyrkan eller trossamfund. Det centrala i hans liv var att skriva ned och förmedla sitt kosmiska vetande. I ett litet materialistiskt land som Danmark kunde han utföra detta arbete i obemärkthet. Det betydde dock inte att han levde isolerad. Han var alltid mycket tillmötesgående och tog sig tid att svara på frågor, när folk vände sig till honom. Han var på det hela taget en mycket glad och vänlig människa som gladde sig över samvaron med goda vänner. I kraft av sin utveckling som en dubbelpolig människa levde han inte i parförhållande och hade inte familj. Till de ofta förekommande frågorna omkring detta ämne svarade han glatt; att han ju var gift med hela mänskligheten.

Martinus bodde i sin lilla lägenhet på andra våningen i Martinus Institut fram till sin bortgång år 1981. Men hans "sak" lever vidare – och åtnjuter ett stadigt växande intresse bland andligt sökande i en rad länder världen över.

Läs här om möjligheten att besöka Martinus barndomshem och hans bevarade lägenhet på Martinus Institut.