Stjernesymbol i menu


Martinus artiklar
 

Du kan läsa många andra Martinusartiklar på danska i de äldre årgångarna av tidskriften Kosmos.

Läs mer om tidskriften Kosmos eller teckna en prenumeration. Klicka här.

M32376

Svar på ett brev från en sjuk

av Martinus


Käre N. N.

Tack för Ert vänliga brev från den 21 februari och tack också för den tillit, som Ni i detta visar mig. Jag förstår att Ni har det mycket svårt, och jag önskar uppriktigt att Ni kan bli helt frisk. Men det är mycket begränsat vad jag kan göra i den riktningen. Jag kan inte göra mirakel. Detta ligger allena i Guds hand. Jag kan bara säga, att de tunga ödena inte är ett "straff" från Gud. Om lidandena i världen endast var ett straff från Gud, så som människorna i sin övertro och okunnighet uppfattar dem, skulle det inte vara något problem att bekämpa sjukdomar och bli frisk. Det handlade då om att få förlåtelse. Med den kärlek, med vilken Gud styr universum och bringar hela sin skapelse till att, i sitt slutfacit, vara till glädje och välsignelse för levande väsen, skulle han förlåta alla "syndare" och därmed befria dem från straff. Men bekämpandet av sjukdomarna i världen är inte en fråga om förlåtelse. Befrielse från sjukdom såväl som från allt annat lidande är en helt annan fråga, nämligen den viktigaste och största frågan i hela tillvaron. All befrielse från lidande är uteslutande en fråga om "fullkomliggörelse". Utan lidandeserfarenheter skulle ingen som helst människa kunna befrias från de djuriska anlagen och traditionerna och bli till ett verkligt fullkomligt väsen eller till "människan som Guds avbild". Lidanden skapar den största och mest gudomliga förmågan i människan, nämligen det humana sinnet. Detta sinne kan inte tillägnas vare sig genom visdom eller intelligens. Allteftersom man genom lidandena, som alltså är det absolut enda som kan åstadkomma detta humana sinne, får sig detta tillägnat, kan det intellektualiseras eller göras logiskt med hjälp av intelligens, visdom och vägledning. Denna gudomliga förmåga, som är detsamma som den för den fullkomliga mänskliga tillvaron livsbetingande "nästakärleken", kan alltså inte tillägnas genom intelligens, utan blott administreras med hjälp av den, när man först har tillägnat sig den.

Käre N. N., Ni kan av detta förstå, att de största eller fullkomligaste människorna i världen är de som förstår andras lidanden till en sådan grad, att de gärna tar på sig lidanden, om de därmed kan befria andra från dessa. Men drivkraften i detta deras handlingssätt är just det humana sinnet, som sätter dem i stånd att i sitt eget väsen, i sin egen mentalitet eller sitt eget psyke, känna andras lidande, varigenom de förstår dessa andra väsens trista tillstånd och av hjärtat önskar hjälpa dem. Då det är denna gudomliga förmågas utveckling, som utgör en stor del av de levande väsendenas inkarnation i fysisk materia här på jorden, måste nämnda klot i motsvarande grad just vara en lidandenas värld. Men lidandenas värld utgör alltså skådeplatsen för utveckling av livets största förmåga. Den omvandlar de levande väsendena från att vara mörka, djuriska och kärlekslösa till att vara kärleksfulla, gudomliga väsen, som i sitt slutfacit uppfyller Guds eviga plan: "Människan som Guds avbild, honom lik". En värld full av dessa väsen utgör det färdiga eller fullkomliga "himmelriket".

Ja, käre N.N.! När Ni är utsatt för ett så stort lidande, som Ert brev ger uttryck för, är det därför att Ni befinner Er i en koncentrerad, forcerad utveckling. Ni uppnår därigenom en flera gånger större utveckling under en kortare tidsperiod, än om Ni inte hade just det lidandestillstånd, som det nu passar bäst in i Ert öde att ha i Ert nuvarande liv. Ni ser här att ett mirakel, som plötsligt skulle ta bort allt Ert lidande, skulle stoppa Er i en mycket nödvändig passage uppåt mot ljusets tinnar, som är målet för jordens alla väsen. Ni kan eventuellt härtill säga, att Ni hellre skulle utvecklas långsammare, om Ni därmed kunde befrias från några av de besvärligheter eller lidanden som Ert öde nu är så fyllt av. Och ni vill kanske tillägga att det är så många andra människor i dag, som inte har några särskilda lidanden. Och det är riktigt. Men det betyder inte att dessa andra är fria från lidanden. De har antingen haft dessa eller är oundvikligen på väg att få dem. Inget som helst väsen kan nå fullkomligheten på ett lättare och smärtfriare sätt än andra. Alla måste uppleva detsamma för att bli detsamma. De eviga lagarna är orubbliga. De låter sig inte på något som helst sätt ändras och blir därmed en garanti för, att det ändamål de skall uppfylla, nämligen upprätthållandet och förnyelsen av det levande väsendets eviga livsupplevelseförmåga, inte kan svikta. Dessa lagar är absolut lika för alla levande väsen och betingar alltså, att de absolut alla till sist kommer att få uppleva den allra högsta fullkomlighet, salighet och lycka.

Det som jag här har meddelat Er, är kanske en ringa tröst. Det befriar Er inte direkt och plötsligt från Ert lidande, käre N.N., men det ger Er den riktiga analysen av väsendenas lidandesproblem, och genom vilken Ni kan få den helt rätta inställningen till Er ödessituation. Den rätta inställningen ger i sin tur de rätta tankarna eller tankeimpulserna. Er situation är därför inte hopplös. De rätta tankeimpulserna är nämligen detsamma som mellankosmiska, elektriska impulser. I samma grad som Ni tänker i de rätta impulserna, laddar ni upp Ert ödeselement med dessa impulser. Dessa återverkar i sin tur som positiv livskraft. Hela Er fysiska organism är en mellankosmisk, elektrisk apparatur. Och alla funktionerna drivs med organisk eller mellankosmisk elektricitet. Uppladdningen sker alltså genom alla de intryck Ni får genom sinnena, alla de upplevelser Ni möter, varav några är glädje- och lyckobefrämjande, medan andra väcker melankoli och betryckthet. Som högsta ledare och härskare över denna, av dessa tankeimpulser alstrade mellankosmiska elektriciteten eller livskraften, existerar ert Jag eller högsta Själv. På områden där en människa är ofärdig eller ovetande, förstår hon inte att tänka riktigt. Hon kan inte handla efter ett vetande eller en erfarenhet, som hon inte har. Men tänkandet sker ändå, men blir då felaktigt och sker i blindo och blir därmed negativt och kortslutande på de områden i mentaliteten och organismen, som den skulle hålla i drift och därmed i hälsa, normalitet och välbefinnande.

Som nämnt sker människans elektriska uppladdning, som är detsamma som hennes uppladdning med livskraft, genom sinnesupplevelserna från den fysiska såväl som från den andliga världen. Sinnesorganen är organ för att omforma fysiska reaktioner till mellankosmiska, elektriska impulser, vilka vid sin passage genom undermedvetandet blir till levande upplevelse i det vakna dagsmedvetandet. Härifrån passerar de vidare batteriorganen för att här summeras som drivkraft för väsendets tanke- och viljefunktioner och dessas överföring till manifestation via den fysiska organismen. Denna manifestation skapar i sin tur reaktion i de yttre omgivningarna. Denna reaktion är detsamma som väsendets öde. Dessvärre kan jag inte här gå närmare in i detalj på detta område. Men jag hoppas dock, att Ni av detta kan förstå, att Ni har ett mycket effektivt botemedel i Er egen hand. Det gäller alltså att få den helt riktiga inställningen till sig själv och sina medväsen och omgivningen. Ju mer man här tänker riktigt och därigenom ser den gudomliga sanningen eller verkligheten i varje situation eller i allt som sker, och därmed förstår livets orubbliga logik, som medverkar till att absolut allt som naturen skapar, blir till glädje och välsignelse i sitt slutfacit och därmed också i ens eget öde, desto mer laddar man upp sina livskraftbatterier (mellankosmiska, elektriska organ i övermedvetandet) med positiv livskraft. Positiv livskraft uppstår således av optimistiska tankearter. Är ett väsens tankearter däremot baserade på pessimism och svartsyn, självmedlidande och martyrkänslor, bitterhet mot andra människor, som man anser är skyldiga till ens lidanden, ger de endast negativa, mellankosmiska, elektriska impulser och därmed en mycket bristfällig eller försvagad livskraft. Men försvagad livskraft betyder försvagad funktion både i organismen och mentaliteten. En sådan försvagad funktion kan återigen endast åstadkomma nedsatt livslust eller glädje över att vara till. Att känna livslycka och glädje över att vara till är en funktion. Men funktioner kan endast befordras genom kraft. I samma grad som kraften saknas, upphör funktionen. Dessa funktionssförsvagningar ligger alltså till grund för alla existerande former av mentala och kroppsliga sjukdomar. Och dessa kan i sin tur få väsendet att begå självmord, en manifestation som är detsamma som kulminationen av dårskap.

Alla sjukdomars innersta orsak är alltså felaktigt tänkande och felaktig uppfattning. Väsendet måste sätta in allt för att få optimistiska tankar, vilket fås genom att man inser livets verkliga sanning, som i sig själv är kulminationen av optimism, grundat på sin identitet med allkärleken. Om en sådan människa med försvagad eller nedbruten livskraft börjar tänka på vad hon kan tjäna andra sjuka och lidande väsen med, kommer dessa tankar att börja utveckla ny livskraft. Dessutom finns det ingenting som är mer befordrande eller skapar mer positiv livskraft än insikten om att man inte lider oskyldigt, att ens lidanden betyder att Gud höjer upp en från ett lägre tillvaroplan till en högre och fullkomligare livsnivå, där man är fri från sjukdomar och lidanden. Vi måste här komma ihåg, att utan upplevelsen av mörkret och därmed lidandena skulle vi omöjligt få förmågor till att uppleva ljuset.

Människans väg ut ur lidandena är således denna att träna sig i optimistisk och humanistisk tankeföring. Utan denna tankeföring ingen fullkomlig livskraft i den mänskliga organismen och mentaliteten. Men människan måste själv hjälpa till med att få sin livskraft på fötter. Liksom trädgårdsmästaren måste rensa sina fruktodlingar för att träden på dessa inte skall kvävas av ogräs, så måste en människa också rensa sitt medvetande, sitt odlande av tanke- och viljeföringsområdet från det kvävande ogräset, som här kan florera och verka försvagande eller hämmande på hennes livskraft och normalitet och därmed ödeläggande på hennes livslust eller glädje över att vara till. Denna mentala rensning består i att avlägsna svartsyn, all bitterhet mot väsen som man menar är orsak till ens lidanden eller besvärligheter, samt all annan bitterhet, vilket blir lättare allteftersom man avlägsnar all martyrkänsla och allt självmedlidande och beklagande över sitt tillstånd för andra väsen och förstår att livet är rättfärdigt och fullkomligt, kosmiskt sett, och att man själv är orsak till sitt öde. Det är naturligtvis inte så lätt, att på detta sätt ändra sin natur och därmed lyfta sig ut ur mörkret, men det finns absolut inga andra vägar till den verkliga garantin för lyckan och glädjen över att vara till. Men alla svårigheter är inte värre än att de kan övervinnas. Och till detta finns den underbara gudomliga kraften, som är nedlagd i alla levande väsen i form av bönens princip, en oändlig källa till hjälp för det väsen, som har lärt sig att förstå dess makt. Allt vad en människa ber om, som går i riktning mot att hjälpa henne till en osjälvisk och ett nästakärleksfullt sätt att vara, blir orubbligt bönhört. Här kan bönen bli ett utomordentligt stort område av vit magi. Det var denna makt som gav Kristus styrkan att ta sin korsfästelse och att inte fly från den, vilket han mycket väl hade kunnat, men då skulle hans stora mission ha misslyckats. Det var också samma makt som fick apostlarna att gå i Jesu fotspår och ta korsfästelsen precis som han. Det var också samma makt, som gav de första kristna en sådan livskraft och optimism, att de kunde gå sjungande in på arenan, då de här skulle sönderrivas av de vilda djuren.

Jag har härmed gett Er en liten inblick i ödesvetenskap, och hoppas att Ni kan få någon glädje och något stöd av detta. Utöver denna lilla fingervisning som jag här har gett Er, blir Er sjukdom således en sak mellan Gud och Er själv, käre N.N.

Och härmed de kärleksfullaste hälsningar och allra bästa önskningar till Er.

 

Brevet är daterad den 7 mars 1957. Första gången införd i dansk Kosmos nr. 17/1968. Översättning: Mona Rehn. Artikel-id: M32376

© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk

Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln kan endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.