Stjernesymbol i menu


Martinus artiklar
 

Du kan läsa många andra Martinusartiklar på danska i de äldre årgångarna av tidskriften Kosmos.

Läs mer om tidskriften Kosmos eller teckna en prenumeration. Klicka här.

M0775

Hur får man kraft att förlåta?

av Martinus

 

1. Genom att straffa människor efter juridiska lagar bryter man mot den kosmiska lagen om att förlåta

Genom Kristus har det sagts till människorna, att man skall förlåta sin nästa inte bara sju gånger dagligen, utan ända till sjuttio gånger sju gånger dagligen. Detta innebär i själva verket, att det inte finns någon situation i vilken man inte skall förlåta. Kan det nu också vara riktigt att följa denna lärosats? För den moderna, intellektuellt betonade människan är det inte tillräckligt, att Kristus eller någon annan auktoritet sagt så, man vill kunna se logik i det, och skenbart strider denna lärosats mot allt förnuft. Skall denna lärosats bli acceptabel för vår tids människor, måste den framträda som ett vetenskapligt facit som är logiskt, dvs i kontakt med livslagarna. Men då måste människorna också lära känna livslagarna till fullo, inte bara de lagar som verkar i den fysiska materien, utan också de andliga lagar som finns bakom hela universums yttre struktur. Om den j ordiska mänskligheten någonsin skall bli i stånd att utveckla en högre och humanare kultur än den som för närvarande dominerar på jordklotet, måste det bli på grundval av en fullständig kunskap om de kosmiska lagarna och ett livsutvecklande i överensstämmelse med dessa lagar. Den enskilda människan måste lära sig genomskåda all den så kallade logik som blott är lokal och utan förbindelse med livets verkliga förhållanden och företeelser. På grund av en sådan lokal logik tror många människor, att Kristi lärosats om att förlåta och åter förlåta är dåraktig och naiv."När någon har gjort en annan orätt", säger de, "kan man inte utan vidare förlåta honom, han måste straffas, så att han blir rädd för att upprepa sitt felaktiga handlingssätt; hur skall man annars få slut på det onda?" För en viss utvecklingsepok är det naturligt, att denna uppfattning måste vara högsta uttryck för förnuft, och denna utvecklingsepok är ännu inte förbi, den utgör grunden för samhällets juridiska och polismässiga system. Var och en som begår orätt på ett sådant sätt, att han överträder de juridiska lagarna, skall straffas efter lagens paragrafer. På vissa håll i världen är det strängaste straffet rentav mord, även om det går under beteckningar som "avrättning" eller "likvidering".Den moraliska institution som heter lag- och rättsväsen är alltså i vissa fall en mördarinstitution, och dess mord och övriga utdömande av straff auktoriseras av de högsta myndigheterna också i så kallade kristna länder. Men ett samhälle, vars juridiska lagar baseras på en sådan moraluppfattning, är i själva verket inte något kristet samhälle. Inom detta område av sin kultur är det hedniskt, det är "kosmiskt underutvecklat", även om det på andra områden kan utveckla nog så mycket tekniskt snille och vetenskaplig skicklighet.

2. Människorna kan ännu inte helt manifestera nästakärleksprincipen i sin lagstiftning

Att något är underutvecklat betyder ju bara, att det inte är färdigutvecklat, det är under utveckling, på väg mot ett högre stadium. Och man kan inte förebrå någon eller något, att ett högre utvecklingssteg ännu inte uppnåtts. Man kan ju inte förebrå en apa, att den inte är en människa, och man kan inte heller förebrå auktoriteterna i ovan nämnda samhällen, att de ännu inte helt manifesterar nästakärleksprincipen i sina lagar och sitt uppträdande. Det skall de en gång göra under en mer framskriden utveckling, och då kommer de att se tillbaka på sitt nuvarande tillstånd som omänskligt barbari och otrolig okunnighet. Men ännu är de av den uppfattningen, att mord måste bekämpas med mord, vrede med vrede och obehagligheter med andra obehagligheter, alltså principen "öga för öga och tand för tand". Man tror verkligen, att man kan avskaffa krig med krig, mord med mord och på det hela taget bli fri från de obehagligheter, som de så kallade förbrytarna åsamkar samhället, genom att påföra förbrytarna obehagligheter. Man har använt dessa metoder i årtusenden, och ändå är krig, mord och andra förbrytelser inte mindre framträdande idag än för årtusenden sedan. Det tycks alltså inte vara någon särskilt effektiv metod att utrota dessa företeelser, och det är helt naturligt, att det inte är det. Vi vet ju alla, att man inte kan släcka eld med mera eld, den måste släckas med vatten, dvs med ett ämne vars egenskap är helt motsatt den som elden har.

3. En hämnd- eller straffbetonad vedergällning kan inte ändra på människans karaktär eller uppträdande, tvärtom skapar man härmed ännu värre samhällsfiender

Vad som här gäller i fråga om fysiska naturlagar, gäller i lika hög grad andliga lagar. Det är ett helt annat "ämne" än krig, hat, hämnd och straff som skall användas, nämligen nästakärlek. En hämnd- eller straffbetonad vedergällning kan inte förändra människors karaktär och uppträdande. I bästa fall kan man med makt och straff och avrättningar hos vissa människor ingjuta en sådan skräck för straffet, att de på grund av denna fruktan i någon grad avhåller sig från att utveckla sitt medfödda "brottsliga" uppträdande. Men fördenskull är deras karaktär absolut inte förändrad. Om det plötsligt inte fanns straff, skulle de genast låta sitt för andra människor skadliga uppträdande komma till uttryck. De är endast att betrakta som ett slags dresserade väsen, som liksom djur kan tvingas utföra ting som står i skarp kontrast till deras natur. Ett samhälle, vars medborgare avhåller sig från att skada varandra endast på grund av fruktan för avrättning, inspärrning eller annat straff, är inte ett kultursamhälle i detta ords mänskliga betydelse.

Men hur skall människor då kunna skapa ett verkligt kultursamhälle? Det kommer ju ännu under lång tid att finnas människor på jorden, som är så primitiva, att de är till hinder för samhällets sunda och naturliga utveckling, därför att de inte har förståelse för de uppgifter och för det ansvar som naturligt åvilar den enskilde medborgaren. När man lär sig se livet i den kosmiska logikens perspektiv, kommer man att förstå, att man inte kan utrota dessa primitiva och okunniga människor, som rimligtvis har sin första eller en av sina första inkarnationer inom civilisationens område och tidigare blott varit vana vid naturfolkens former för lag och rätt. Den kosmiskt ovetande människan tror, att då man dödat dessa människor, är man färdig med dem, men detta är just ett utslag av den lokala logiken. Dessa väsen upphör inte med att vara "förbrytare", därför att de lämnar sin fysiska organism. Deras "förbrytarmentalitet" är lika levande i den andliga världens första sfär som den var på det fysiska planet. Och på det psykiska planet kommer de primitiva människorna samman med likasinnade, som de är på våglängd med. De bildar tillsammans en sfär av primitiv, ondskefull mentalitet, en samling av vad man med ett gammaldags uttryck kan kalla "onda andar", som har möjlighet att inverka på fysiska väsen som har en liknande mentalitet och lätt låter sig "inspireras" till handlingar som är lika farliga för samhällets laglydiga medborgare som de avrättade "förbrytarnas"var. Hämnd och straff kan bara föda ny hämnd och nytt straff. De straffade väsendena önskar ta hämnd på och "straffa" det samhälle vars lagar de ännu inte är i stånd att förstå och inordna sig under. När de inkarnerar i den fysiska världen igen, är de alltjämt på fel sida om lagen, och de har i sina talangkärnor erfarenheter från tidigare inkarnationer, som kanske gör dem ännu mer sluga och farliga, därför att de har förmåga att kamouflera sin verksamhet på ett sådant sätt, att de är mycket svårare att få bukt med än tidigare. Man skulle bara veta inom de juridiska specialisternas led, att man ofta med sina domar och straff rentav skapar ännu värre samhällsfiender än man tidigare har haft.

4. En mänsklig kultur kan endast skapas på grundval av nästakärlek

Vill man skapa en verklig mänsklig kultur, måste man komma bort från den villfarelsen, att avrättningar och straff är de medel varpå en sådan kultur kan baseras. Naturligtvis måste samhället skydda sig mot farliga och asociala individer, men skyddet skall inte vara dråp och straff. I vissa mer humana samhällen på jorden har man börjat experimentera med metoder som i framtiden helt kommer att avlösa de gamla rättsmetoderna. Man tvingas frånta de asociala människorna rätten att fritt röra sig bland andra samhällsmedborgare. Men detta frihetsberövande skall inte vara ett vanärande fängelsestraff, det skall vara ett inlemmande i ett i staten förekommande samhälle för detta slags väsen. Här skall de ha lov att uppleva kulturens goda och inte uppfattas som förbrytare, utan som elever i kultur och frihetsbehärskning. De skall komma i kontakt med lärare som behandlar dem som medmänniskor och inte som "förbrytare" och fångar. Många av dessa lärare har en gång själva gått "förbrytarbanan",men har genom sitt öde mött den erfarenhet och den kärlek i livet som gör dem till geniala pedagoger just på detta område. Genom denna undervisning kommer eleverna så småningom att bli i stånd att anpassa sig till samhället utanför och kommer kanske just genom de erfarenheter de nu gjort att bli nyttiga medarbetare i skapandet av en mänsklig kultur.

5. Ingen människa kan vara annorlunda än hon är; hennes uppträdande är uttryck för hennes moraliska utvecklingssteg

Det är naturligtvis inte bara i förhållandet mellan samhället och dess "fiender", som hämnd, hat och straff blott gör situationen värre än den var tidigare, detsamma gäller också i fråga om den enskilda människans förhållande till eventuella motståndare eller ovänner. Sett i ett lokalt perspektiv är det till synes i överensstämmelse med förnuft och logik, att man blir vred och vill hämnas på eller straffa personer som gör en orätt eller är intoleranta och obehagliga mot en. Men sett i ett kosmiskt perspektiv är det komplett ologiskt och karakteriserar blott den "förnärmade", som en lika primitiv och okunnig person som den som "förnärmade"honom. Varje människa är omgiven av människor som står på vitt skilda utvecklingssteg, en del är kärleksfulla och förstående och bringas endast sällan ur fattningen, andra är än på gott än på dåligt humör och som följd härav mer eller mindre lätta att umgås med, och åter andra har ett sinne som gör dem helt igenom besvärliga att ha att göra med. Inga av dessa människor kan för ögonblicket vara annorlunda än de är, deras uppträdande är uttryck för det moraliska utvecklingssteg de står på. De befinner sig på en tillfällig höjdpunkt i sin utveckling och de är alla på väg mot ett mera humant och högintellektuellt tillstånd. Somliga representerar vad vi kan kalla ett kosmiskt barnatillstånd eller till och med babytillstånd, andra är "något större barn"" och ett fåtal befinner sig i en kosmisk "ynglingaålder", där de är på väg mot större mänsklig mognad. Den enskilde kan lära sig något av dem alla, och det är inte någon slump vem han kommer i kontakt med. Hans omgivning är de redskap Gudomen använder för att skapa honom till sin egen avbild, dvs utveckla honom till en kärleksfull människa, som gör livet lättare och bättre att leva för andra och därmed också för honom själv.

6. När man med sin intelligens försöker förstå, att alla människor står på olika utvecklingssteg, får man så småning om krafter att förlåta allt och alla

Men hur får man krafter att förlåta sin nästa, om han på olika sätt är till obehag för en och fyller ens liv med svårigheter och problem? Genom att med sin intelligens försöka förstå, att vederbörande för närvarande inte kan vara annorlunda än han är, liksom en tistel eller brännässla inte kan vara annorlunda än de är. Och genom att inse, att om denna "fiende" bringas i vår närhet, så är han kosmiskt sett inte en fiende som vill komma åt oss, utan blott ett redskap varigenom Gudomen låter oss skörda vad vi själva en gång sått. Och likaså genom att med sin känsla försöka fatta sympati för den människa som inte vet vad hon gör och som senare måste skörda vad man nu själv får genomgå. Då alltså "fienden" i själva verket inte är orsak till obehaget, och då han på grund av sitt förflutna och med avseende på framtiden för ögonblicket inte kan vara annorlunda än han är, finns det ju all möjlig anledning att följa Kristi bud och förlåta och åter förlåta. Tycker man att man då och då saknar den nödvändiga fördragsamhetan och kärleken, behöver man bara koncentrera sig på det källflöde, varifrån universums hela kärlek strömmar, då försvinner all vrede och bitterhet, och man känner att den enda "fiende" man har är det i ens eget sinne som motarbetar den humana förmågans tillväxt och aktivitet.

Från ett föredrag på Martinus Institut söndagen den 16 oktober 1955. Manuskript till föredrag bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen godkänd av Martinus. Första gången införd i Kontaktbrev nr. 14-15/1958. Översättning: Rolf Nordström. Artikel-id: M0775

© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk

Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln kan endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.