Stjernesymbol i menu


Martinus artiklar
 

Du kan läsa många andra Martinusartiklar på danska i de äldre årgångarna av tidskriften Kosmos.

Läs mer om tidskriften Kosmos eller teckna en prenumeration. Klicka här.

M1620

Den mänskliga arbetsförmågan

av Martinus

 

1. Rörelse är livets förnämsta kännetecken

För varje upplyst människa har det för länge sedan blivit ett faktum att allt omkring oss är i rörelse, är under omvandling, befinner sig under omskapande. Rörelse är alltså livets förnämsta kännetecken, är helt enkelt dess sätt att yttra sig. Vi kan på vår egen organism således konstatera att varje lem, varje organ som bringas till att vara stilla eller för en längre tid sätts ur funktion, oundgängligen kommer att obrukbart, vissna, för att till sist helt dö bort. Men detta gäller inte bara de enskilda delarna av vår organism, det gäller också organismen som helhet. Om vår organism inte hålls i funktion, vilket i detta fall vill säga i arbete, kommer den också att bli sjuklig och döende. Vi ser alltså att människor som i flera generationer på grund av rikedom eller furstlig börd själva inte behöver företa sig någonting som helst, utan i allt låter sig passas upp av andra, i allt lever på frukten av andras arbete, så småningom degenererar. Det är inte dessa människor som uppnår världsrekorden i sport eller andra fysiska prestationer. Det har således för länge sedan blivit ett faktum att en släkt, vars generationer lever i sysslolöshet, vid en given tidpunkt faller offer för denna sysslolöshet, blir kraftlösa, degenererade individer, som inte på någon punkt kan mäta sig med den arbetande unga kvinnan eller unge mannen av arbetarsläkt.

2. Den fysiska organismen måste ha lämplig motion för att bevara sin hälsa

Det är således livets mening att alla, som har en fysisk organism, måste arbeta för att hålla denna organism fri från degenereringens farliga skär. Arbetets art är här underordnat. Det finns i våra dagar otaliga människor som uteslutande är sysselsatta med intellektuellt arbete, alltså människor vilkas rent fysiska funktioner är ytterst reducerade, likväl som det finns många hundratusentals människor vilkas tillvaro består av enkla och enformiga rörelser bakom maskiner, vid löpande band eller på kontor. För alla dessa människor gäller att stora delar av deras organismer inte utsätts för normalt bruk, vilket oundvikligen medför just den kroppsliga degenerering som vi överallt är vittne till. Att sund gymnastik och sport som bedrivs under normala former här spelar en oerhört stor roll i den allmänna hälsans tjänst, är obestridligt. Men olyckligtvis har mycken sport, som kunde vara av ovärderlig betydelse för hälsan, i vår tid, på grund av grov spekulation i överdriven konkurrens, lett till sin egen karikatyr, vilket en helt vanlig genomläsning av tidningarnas svällande sportreferat snabbt bekräftar. Detta förhållande kommer emellertid att reglera sig självt, efter hand som mänsklig kultur avlöser nutidens penninggiriga profitjakt. Sporten är till sin natur ett medel för att bevara en normal hälsa. I vår tid har den för många blivit ett mål, ett yrke, som utövas enbart med vinst för ögonen. Detta tillstånd utgör i själva verket ett vanhelgande av sporten, en urartning som bär fröet till sin egen undergång inom sig.

3. Det levande väsendets sinnesorgan skapas genom naturens påverkan

Det är alltså ett faktum att det är en livsvillkor för varje levande väsen, att det måste hållas i funktion för att kunna bevara hälsan i både kropp och själ. Och vi ser ju också att allt är i rörelse alltifrån de första späda livsformerna och fram till kulturmänniskan. Vi ser hur även växten, som inte kan röra sig på det fysiska planet, inte får lov att stå stilla, utan blir bearbetat av väder och vind. När gräset och kornet böljar i sommarvinden, är det inte något tillfälligt eller onyttigt vi är vittne till. Det är nämligen det enda sätt på vilket växtväsendet kan väckas "till liv" för att få erfarenheter om den fysiska världens existens. Växtväsendet påverkas av ljuset och efter hand bildas ett för ljuset känsligt organ, vilket vill säga: ett begynnande "öga". Och liksom mötet med ljuset utgör villkoret för ögonorganets första späda födelse, så bildar mötet med ljuden betingelsen för skapandet av de första "hör"-cellerna och på så sätt fortsätter det. Det är denna påverkansprocess som gör att växtväsendet i sin utveckling en dag når fram till att först bli den köttätande växten och därefter det egentliga djuret. Här fortsätter utvecklingen vidare framåt och kulminerar för närvarande i tillkomsten av den jordiska människan. Utvecklingen står emellertid inte stilla, och den jordiska människan är på intet sätt uttryck för livets höjdpunkt eller mening med det levande väsendet eller det dolda dirigerande "något" bakom rörelsen. Tvärtom avslöjar en djupare kunskap om den jordiska människans kosmiska struktur, att fröna till helt nya sinnesorgan nu är så långt framskridna, att det för den tillräckligt utvecklade andliga forskaren står orubbligt klart, att en helt ny kosmisk livssfär håller på att uppenbaras på de jordiska kontinenterna, en livssfär som helt uppfyller den djupa drömmen om ett liv i inbördes fred, ande och skönhet, som miljoner människor världen över hyser, en dag skall bli ett självklart faktum.

4. Människan är skapande, därför är sysslolöshet ett hälsofarligt gissel för henne

Det som emellertid i särskilt hög grad kommer att befrämja denna utveckling, ja, som är ett direkt livsvillkor för denna, är att man framdeles håller sina organ i funktion, i arbete eller rörelse. Detta betyder i sin tur att det som mer än något annat befordrar hälsa och glädje över att vara till, är det levande väsendets förmåga att skapa nyttiga eller logiska ting, produkter som direkt ökar dess livslust, dess glädje över tillvaron. Därför kommer sysslolöshet efter hand att bli mänsklighetens största och mest hälsofarliga gissel.

5. Arbetslöshetsproblemet kan inte lösas politiskt, utan är en följd av en av naturen frambringad kursändring i den jordmänskliga utvecklingen

Heter det inte i Bibeln: "I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd", och att "om den som inte vill arbeta, skall heller inte äta"? Dessa ord skulle vara sanna om inte utvecklingen just visade att det i dag i världen är ett överskott på människor, en ständigt växande grupp "arbetslösa", för vilka det inte finns något arbete. Vi står här inför ett i själva verket till synes olösligt problem. Denna för hundratusentals människor ohyggliga arbetslöshet tycks inte kunna hållas nere annat än under de fruktansvärda krigsperioder, då otaliga miljoner sänds till fronterna, medan alla andra mer eller mindre fördelas i vapenindustrin. Vi står här inför det paradoxala faktum att medan det nästan är för få människor när världen är i krig, är det för många så snart fredsklockorna ringer. Med freden kommer arbetslösheten och även om fackföreningar, arbetslöshetskassor och så kallade "beredskapsarbeten" eller "nödhjälpsarbeten" naturligtvis är utmärkta hjälpinsatser, så utgör de dock i förhållande till själva problemet endast ett mer eller mindre illa dolt "lappverk". Arbetslösheten har blivit ett problem som inte något som helst politiskt parti i världen är i stånd att lösa. Det är helt enkelt en följd av en av naturens egna krafter frambringad kursändring i den jordmänskliga utvecklingen eller kulturskapelsen. Och så länge den jordmänskliga politiken eller de jordmänskliga formerna av regering inte har bringats i samklang med denna av naturen själv företagna kursändringen, kommer arbetslösheten att växa och växa för att till sist bli den maktfaktor med vilken naturen kommer att välta den jordiska människans nuvarande inställning till individens egendomsrätt och medborgarskap.

6. Om människorna går emot den naturliga utvecklingen, kommer de att få uppleva just de smärtsamma erfarenheter som befordrar utvecklingen

Till en början hörde man människorna ge uttryck för att det är maskinerna som bär skulden till arbetslösheten, och att man bör avskaffa dem. Men denna inställning har man för länge sedan övergett såsom hopplös, eftersom den går direkt emot naturen. Vad tjänar det till att myran går emot vattenfallet? Och man kan lika gärna börja bekämpa den blå himlen eller kräva att solens bana ändrar sig som man kan börja bekämpa maskinerna, vilka ju är en produkt av de tidigare nämnda nya förmågorna hos människan. Att bekämpa nya förmågor med vars hjälp man är i stånd att få döda naturkrafter att arbeta åt sig, skulle vara lika dåraktigt som det skulle vara om man började förstöra sin syn och sin hörsel därför att man inte vill se eller höra det onda som sker i världen. Inget väsen kan ju gå emot sin egen utveckling utan att därmed uppleva just de smärtsamma erfarenheter, som mer än något annat befordrar denna utveckling.

7. Utvecklingen tjänar ett högre syfte

Det kosmiska syftet med maskinerna är endast att åstadkomma, att det grova materiella arbetet inte behöver utföras av människor. Till en början har detta naturligtvis lett till att många människor världen över har blivit arbetslösa. Förhållandet är här helt enkelt detta, att ju bättre maskinerna kan utföra det för mänsklighetens bestående nödvändiga arbetet, desto fler överflödiga människor kommer det att bli. Lägger vi så därtill det faktum, att den mänskliga fortplantningsförmågan i vår tid medför inkarnationen av otaliga miljoner människor, blir perspektivet sett från en viss synpunkt mycket ohyggligt. Antalet arbetslösa eller summan av överflödiga människor kommer oundgängligen vid en viss tidpunkt att växa till det gigantiska. Situationen kommer att bli sådan, att bara en stadigt försvinnande liten grupp kommer att ha tillgång till ett verkligt arbete, nämligen den grupp som dels äger maskinerna, dels nödvändigtvis måste betjäna dem. Endast dessa människor skulle, om inte utvecklingen tjänade ett högre syfte, då vara samhällets egentliga makthavare.

8. Allmänintresset måste gå före privatintresset, och samhällsutvecklingen går redan i den riktningen

Vad är det då som i vår tid är fel i världsadministrationen? Det felaktiga i jordmänsklighetens administration av de existerande värdena är att denna administration inte värnar om dessa värden till förmån för allmänintresset, utan till förmån för privatintresset. Med privatintresset menar i det här sammanhanget ett intresse av rent egoistisk natur, vilket vill säga djurisk natur. Denna djuriska natur eller denna djuriska princip är gudomlig och direkt livsbetingande i det egentliga djurriket, men livsfarlig för varje kultur i vilken krig, ofred och intolerans skall vara en absolut omöjlighet. Egoismen är alltså uttryck för en kraft som har varit och ännu en tid kommer att vara absolut nödvändig i mänsklighetens utveckling fram till en varaktig fred. Dess natur utgör en levande demonstration av hur en kultur, i vilken det skall vara fred, absolut inte skall vara. Därför ser vi också att samhällsutvecklingen i form av arvsskatt, progressiva skattelagar m.m. alltid i allt högre grad gör det omöjligt att kunna tillägna sig en privatförmögenhet. Staten, vilket vill säga allmänheten, kräver större och större andel i dessa överlåtelser och gåvor, ja, till och med också av en människas förvärvade förtjänst eller förmögenhet genom eget arbete. Att detta är obehagligt för den det drabbar, är naturligtvis en självklarhet och är så mycket värre i en värld där de flesta ännu ser pengar och förmögenhet som det enda skyddet mot allt och alla. Men om inte utvecklingen gick i denna riktning, skulle ju mänskligheten föras ännu djupare in i arbetslöshetens och diktaturens helvete än vad fallet redan är.

9. Utvecklingen leder till skapandet av en internationell världsstat

Jag har i korta drag berört dessa allvarliga problem för er, för att visa bakgrunden till den värld som skall bli resultatet av de lidanden, som mänskligheten i detta århundrade har genomlevt. Vi närmar oss med stor hastighet den tid då maskinerna plus ett i själva verket mycket begränsat antal människor kan producera de för världssamfundet nödvändiga materiella tingen. Medan denna produktion i synnerhet förr i tiden, men fortfarande ännu i vår egen tid, är under kontroll av privatintressen, kommer utvecklingen oundgängligen att medföra att allmänheten, vilket vill säga flertalet, vid en viss tidpunkt inte bara blir medbestämmande i administrationen av tillgångarna i världen, utan direkt huvudbestämmande. Utvecklingen kommer oundgängligen att leda till skapandet av en internationell världsstat, i vilken en av majoriteten tillsatt överhet kommer att bevaka att ingen människa kommer att kunna leva på andras bekostnad, och att ingen människa kommer att sakna det för ett verkligt lyckligt liv nödvändiga arbetet. Då världssamfundet vid den tiden kommer att äga alla tillgångar, kommer begreppet "pengar" inte längre att existera. Det enda värdet i detta samhälle är den mänskliga skaparförmågan. I kraft härav kommer varje människas liv att bevakas på ett sådant sätt, att hennes förmågor underkastas den bästa utveckling som tänkas kan.

10. Alla jordiska människor kommer att bli genier i alla konstarter, också i konsten att leva. "Himmelriket" blir till verklighet

Vad skall då alla dessa människor företa sig? Ja, när allt grövre arbete för länge sedan övertagits av maskiner och helautomatiska fabriker, återstår endast detta för den jordiska människan att syssla med: utvecklingen av sin ande. I detta sammanhang vill det säga: utvecklingen av hennes förmåga att skriva, teckna, måla, sjunga, spela eller på annat sätt ge uttryck för allt det som bor i hennes själ. Medan livet från djungeln och fram till vår tid huvudsakligen har varit ett liv i kamp mot allt och alla, kommer framtidens människor uteslutande att koncentrera sig på att bli genier i konsten att leva, konsten att tänka. Långsamt går det upp för mänskligheten, att vi alla i själva verket är medborgare i en oerhört rik värld, och att orsaken till vårt nuvarande elände enbart står att finna i vårt eget sinne. När våra mentala ofullkomligheter av livet självt bringats till att upphöra, kommer vi att finna oss som medborgare i en värld där alla tjänar alla, och där den är störst som genom sina förmågor förmår sprida mest kärlek, mest skönhet och därmed mest välsignelse omkring sig. I denna värld, där anden helt har besegrat materien, existerar endast glädje och harmoni. "Himmelriket" har här blivit till verklighet, och julevangeliets djupa, rena budskap om "frid på jorden bland människor, till vilka han har behag" har här fullbordats. Gud vandrar då åter tillsammans med "Adam" och "Eva" i "Edens lustgård".

Från ett föredrag på Martinus Institut söndagen den 30 januari 1949. Manuskript till föredrag bearbetat av Erik Gerner Larsson. Bearbetningen är godkänd av Martinus. Första gången införd i Kontaktbrev nr. 2/1957.
Översättning: Mona Rehn. Artikel-id: M1620

© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk

Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln kan endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.