Ældre Kosmos og Kontaktbreve

Då hon har funnit den, kan hon inrikta sin vilja på att avlägsna den. Och det är till hjälp för denna vilja som mina analyser skapas. Då ni studerar livsglädje, och ert medvetande uppfylles av önskan att följa de anvisningar jag ger er. Ju djupare ni tränger in i dessa analyser, desto känsligare blir ert samvete, och ju känsligare ert samvete blir, desto större blir ert ansvarsmedvetande. Ni kommer att uppleva en ständig samhörighetskänsla med alla levande väsen, en ständigt växande förnimmelse av, att allt utgör en samlad helhet – Guds eget medvetande.

Genom mitt arbete kommer det att stå klart för er, att meningen med allt det ni upplever omkring er är den, att Gudomen är i färd med att fullborda skapelsen av ett strålande konstverk här på jorden, det största konstverk ert medvetande förmår rymma, nämligen en värld av fullkomliga väsen, vilka alla var för sig uttrycka Guds avbilder. Genom kriget, som rasat över kontinenterna, fullbordar Gudomen en del av denna skapelse. Krig äro mentala misstag och äro i sig själva uttryck för ett slags vivisektion, en forcering av utvecklingen fram emot sköna och harmoniska tillstånd. Om denna forcering icke ägde rum, skulle det ta många, många år innan det riktiga människoriket började bli synligt på jorden. Tack vare denna forcerade utveckling kommer skapelsen av det riktiga människoriket, det rike, om vilket Kristus sade: "Mitt rike", att fullbordas inom en kosmiskt sett överskådlig tid.

Detta rike kommer naturligtvis att bliva synligt först, där människorna var för sig mest söka likna Gudomen, där de nått längst i förmågan att manifestera kärlek och tolerans, där de mest äro i kontakt med den lysande modell de bära i sitt inre. Ni skall träna er i att finna in till tingens orsaker. Ju mera ni övar er i att se bakom tingen, i desto högre grad upptäcker ni, att dessa blott uttrycka relativa resultat. Att komma till ett relativt resultat vill säga att se en sak på grundval av en annan sak, men vi skola nå dithän, att vi se rakt genom tingen, genom relativiteterna. Vi se därvid in på ett annat plan, där vi se, vad tingen betyda, vad de förtälja oss.

Då ni har kommit dithän, börjar ni att se Gud, ty då kommer ni att se, att allt vad ni uppfattar och upplever är budskap till er från hans medvetande. Då kommer ni att uppdaga, att ni själv är en del av Gud.

Gudomen eller världsalltet består av 3 ting, 3 principer, vilka i sitt framträdande utgöra en enhet. Dessa tre fundamentala principer uttrycker jag som 3 X. Det första av dessa X uttrycker jag som "jaget", det andra som "förmågan att skapa" och det tredje som "det skapta" eller "formernas värld". Dessa tre principer upprepa sig i varje levande väsen. Ni har själv ett jag, en förmåga att skapa och en organism, genom vilken er förmåga att skapa kan komma till uttryck. Ni har alltså samma analys som världsalltet eller Gudomen. Ni är verkligen skapad til "Guds avbild". Det skapade är det relativa. Det utgör en strålande glans omkring det absoluta i världsalltet. Men det gäller att förstå, att det icke blott är en strålglans, som ju endast vore uttryck för döda krafter. Många människor tro ju, att naturen är en livlös massa. En sådan synpunkt är uttryck för en egendomlig naivitet, då man vet, att jorden från att en gång ha bestått av ljusdimmor har förvandlat sig till vad den nu representerar. Att detta skulle vara resultat av döda krafter har intet med logiskt tänkande att göra, tvärtom. Att denna lysande eldmassa genom sin förtätning och avkylning genomgått en process, som gjort den ägnad att utveckla det liv vi se röra sig omkring oss, uttrycker en sådan grad av logik, av planmässighet, att det i sig själv borde vara tillräckligt vittnesbörd om den bakom materien eller strålglorian existerande Gudomen. Med hela det förflutna vi ha, kunna vi förstå, att vi befinna oss mitt i en skapelseprocess. Det är denna skapelseprocess, som är i färd med att fullbordas. Vi leva ännu på "den sjätte dagen", då Gud skapar människan. Denna skapelse är fullbordad först den dag, då den jordiska människan i sin egen inre värld upplever den stora födelsens genombrott, vilket alltså vill säga, ät hon når fram till att vara i kontakt med – och endast upptagen av – den gudomliga skapelsesplanen.

Då vi ute i naturen bli vittne till en vidunderligt logisk och därmed kärleksfull skapelse omkring oss, skulle detta helst medverka till, ät vi bleve fyllda med längtan efter att komma i en sådan kontakt med den gudomliga skapelseplanen, att hela vårt eget framträdande bleve en lika strålande uppenbarelse av plan, logik och kärlek som den naturen utstrålar, som den vi möta överallt i formernas värld. Då vi se bakom formerna, bakom relativiteterna, skola vi uppdaga, att allt som är till, djupast sett är skapat för att vara en underhållning för det levande väsendet. Och samtidigt komma vi att uppdaga, att vad vi än se på utgör det en kontrast till något annat. Om inte kontrastprincipen existerade, vore det helt uteslutet, att vi skulle kunna uppleva något som helst. En bild, som ej består av kontrastverkningar, av ljus och skugga, kan ej uppfattas. Man kan ej måla en tavla med vita färger på vit duk. All varseblivning är betingad av kontrastprincipen. Undersöka vi den religiösa världsbilden, se vi, att också den består av kontraster. Begrepp som t. ex. "gott" och "ont" äro djupast sett blott relativa företeelser, icke absoluta. I den religiösa världsbilden äro dessa begrepp lika nödvändiga som ljus och skugga i ett vanligt måleri. "Gott" och "ont" är djupast sett blott verkningar av vår egen andliga auras möte med Gudomens aura. Men då vårt liv hela tiden består i en omskapelse av vår egen aura, är det mycket lätt för er att se, att begreppen "gott" och "ont" äro relativa. Det finns redan nu många saker, som vi tidigare gjorde med gott samvete och som vi den gången uppfattade som hörande till de "goda", men som vi idag icke mera kunna göra utan att få dåligt samvete, vilket klart visar oss, att vi nu uppfattar dem som hörande till det "onda".

Och på samma sätt som vi själva ha nått fram till att medvetet börja omskapa vår strålgloria, sålunda skola alla människor komma fram till detta stadium. Efterhand som de nå dithän komma de att utgöra en lysande enhet, vars atmosfär är så stark, att det liv, som vid denna tid utvecklas över kontinenterna, verkligen blir av gudomlig natur. Tack vare den nya kosmiska världsimpuls, som strålar in över jorden och som i särskilt hög grad vibrerar in över Skandinavien, har jag fått förmåga ät klargöra de kosmiska problemen på ett sådant sätt, att de kunna förstås av de människor, som fått sina kosmiska hjärncentra mest utvecklade. Det är klart, att "den riktiga människan" först framträder och mest kommer till synes, där den kosmiska världsimpulsen starkast gör sig gällande. I kraft av ert studium har ni således börjat bli inbyggare i det nya världsriket. Då det i detta rike råder andra lagar än i djurriket får ni alltså inställa ert medvetande på en ny tillvarelseform.