Ældre Kosmos og Kontaktbreve

Föredrag av Martinus

Til svenska av fil. stud. J. Hedberg
 

Vi ha allesamman ett samvete, men vi äro icke alla lika medvetna i det. Vad menar man egentligen med samvete? Samvetet uttrycker det medvetandetillstånd hos den jordiska människan, där det härskar en konflikt mellan idealen från det riktiga människoriket, framställda i världsreligionerna, och hennes automatfunktioner från djurriket. En handling baserad på en automatfunktion, som stammar från djurriket, bruka människorna kalla en "synd". Genom mitt arbete får ni emellertid lära er, att det djupast sett icke existerar något som heter "synd". Det existerar däremot en realitet, som i dagligt tal kallas "synd". Men detta uttryck må vi förbättra och kalla det för vad det i verkligheten är, nämligen ett misstag, som beror på okunnighet. När människorna kalla ett misstag för "synd", beror det på, att de i deras eget medvetandeområde äro vana vid att vara bittra eller fientligt inställda mot allt det, som överskrider en gång vedertagna rättfärdighetsbegrepp, men denna inställning är i sig själv uttryck för ett misstag, för okunnighet.

Saken är den, att den jordiska människan framträder annorlunda i tillvaron än djuret och den riktiga människan. Djuret har inget samvete och den riktiga människan har det icke heller. Den jordiska människan är ett väsen, som är på vandring upp mot en högre tillvarelseform, och hon hjälper själv till med att utforma denna vandring. För att kunna utforma denna vandring riktigt, måste hon ha en modell att utforma den efter. Detta har helt sin motsvarighet i det faktum, att ingenjören i förväg måste utarbeta en plan, då det gäller att utföra ett stort tekniskt arbete. Utan denna plan med tillhörande ritningar skulle det vara omöjligt att uppnå ett fullgott resultat. Ritningarna ange de detaljer, som hantverkarna måste rätta sig efter. Så är det också med människorna och djuren, ja, med alla levande väsen. Djuret är på väg att få sitt medvetande helt utvecklat, men det lever ännu i kontakt med sine urinstinkter och det har därför icke rent viljemässigt börjat att arbeta med på sin egen förvandling på samma sätt som t. ex. människan gör det. Människorna försöka finna ut vad som är riktigt och vad som är fel, och inrikta sin vilja på att rätta sig därefter.

Men hur kunna människorna finna ut vad som är riktigt och vad som är fel? Det kunna de med hjälp av samvetet. Samvetet är icke något relativt begrepp som t. ex. ont och gott, vilka äro typiskt relativa. Samvetet är något absolut. Samvetet finns hos den jordiska människan som ett medvetandetillstånd eller som en princip, och denna princip kan liknas vid, att vi ha en ljus och en mörk "skugga", som följer oss, vilket helt motsvaras av, at vi ha en mörk skugga, då vi gå i solen. Vi ha också en ljus "skugga" eller ett ljust fält, som följer oss, och detta mörker- och ljusfält, som följer var en av oss, är den ritning, som vi skall arbeta efter för att vara i kontakt med den plan Gudomen har med oss. Varje levande väsen utfyller ett led i försynens plan. Varje enskild jordmänniska utfyller ett led i det riktiga människorikets skapelse här på jorden. För att kunna vara helt i kontakt med försynens plan eller med världsplanen, måste människorna vara försedda med en princip, som de kunna rätta sig efter. En sådan princip utgör just det ljusa fält, som följer dem. Det existerar icke i fysisk materia utan är något mentalt. Detta mentala lysande fält ha vi alla i vårt medvetande i form av idealen från det riktiga människoriket. Det är dessa ideal vi önska få förmåga att verkliggöra. När vi höra vacker musik, framstår det för oss som ett ideal att kunna spela så som vi hörde den spelas. Gå vi ute i naturen och beundra dess färgscenerier, vaknar i oss en längtan att känna allt det, som ligger till grund för detta färgsceneri. Vi ha alltså en mängd ideal, önskningar och mål, som vi önska få uppfyllda. Dessa utgöra tillsammans det lysande fält vi ha med oss. Då vi läsa i bibeln, att Moses förde israeliterna genom örknen med hjälp av en eldstod, som hela tiden var framför dem, så var det i verkligheten ett sådant lysande mentalt fält, som ledde honom. Det var icke något fysiskt eller materiellt. Våra ideal utgöra således det lysande fält, vi ha med oss. Dessa ideal äro relativa. De utgöra tillsammans något, som ses från en mänsklig synpunkt, något som är avhängigt av varifrån det ses. Då man iakttager dem genom kosmiskt medvetande, kan man se, att de utgöra trappstegliknande avsatser.