Kosmos 1960-61/Årsskrift side 18
Nils Kalén
ETIK OCH HÄLSA
Det mänskliga handlandet är alltid underställt vissa etiska lagar, lagar som säger oss, vad vi bör göra och vad vi ej bör göra. Dessa lagar kan vara skrivna i vårt inre och brukar då kallas "samvetets röst", eller de kan vara oss givna utifrån i form av ett lands juridiska lagar eller samhällets konvenans, dvs. de oskrivna lagar, vilka talar om för oss, vad som "passar sig", vad som "går an", och vilka tar hänsyn till vad våra medmänniskor tycker och tänker.
De etiska lagarna är mycket olika för olika tider, olika folk, olika individer. "Det, som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg", sade på sin tid den svenske skalden Gustaf Fröding. En handling, som är förestavad av högsta etik bland buschmän eller australnegrer, kan medföra fängelsestraff bland skandinaver. Mycket som ansågs för högsta rätt för tusen år sedan, bedömes som svårt brott i våra dagar. Vad som är rätt och riktigt för dig, kan vara orätt för mig, och tvärtom!
När det bland våra förfäder vikingarna var brukligt att man begick blodshämnd, så var detta ingen brottslig handling utan i stället en bjudande plikt; hämnaren följde endast sin etiks lag och sitt samvetes bud, när han dräpte sin frändes baneman. Det är samma, från vår ståndpunkt sett förlegade etik, som ända fram till modern tid levt kvar i vendettainstitutionen på Korsika. Det är en etik, som ständigt opererar med vänner (dvs. de närmast anhöriga och med dem allierade) och ovänner (fiender), och för denna etik gäller den uråldriga lag, som hos det gamla judafolket uttrycktes med orden: du skall älska din nästa och hata din ovän. Det var slutligen denna etik, som bragtes på fall, i och med att Jesus uttalade sina för all framtid gällande ord: Men jag säger eder: älsken edra ovänner och bedjen för dem som förfölja eder!
Etiken befinner sig i ständig utveckling
Vi har alltså sett, att etik är ett i högsta grad relativt begrepp. Det finns lägre etik, det finns högre etik, det finns etik av alla graderingar. Vi vet, att universum befinner sig i en ständig utveckling. Hela världsalltet, inbegripet vårt lilla klot med dess liv - växtvärld, djurvärld, mänsklighet - lyder under den gudomliga utvecklingslagen. Intet är bestående, intet förblir sig likt från sekel till sekel, från dag till dag, från sekund till sekund. Du och jag är i dag ett stycke längre komna på vår utvecklingsstege än vad vi var i går. Ibland utvecklas vi snabbare, ibland långsammare, men helt stilla står vi aldrig.
Din eller min etik är alltså beroende av var vi befinner oss på denna utvecklingsstege, och i grund och botten har vi därför knappast någon rätt att klandra en medmänniska, om hon står på en enligt vår mening låg etisk ståndpunkt. Vi kan endast försöka hjälpa henne på hennes väg mot den högre etiken, liksom vi å andra sidan bör lyssna till dem, som kommit längre än vi själva, och hos dem söka hjälp i vår egen utveckling i riktning mot den högsta etiken, vilket är detsamma som "Guds vilja". Vägen dit går genom evigheten, men vi är kallade att gå den: "Varen fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig!"
Du skall icke dräpa
Låt oss göra en liten snabbanalys över vilka olika innebörder vi jordmänniskor under tidernas lopp, i överensstämmelse med våra utvecklingsnivåer, givit det stora etiska bud som lyder: Du skall icke dräpa!
1) Först möter vi den ovan berörda uråldriga uppfattningen: man skall icke dräpa någon av den egna familjen, efterhand utvidgat till den egna släkten, ätten, stammen eller klanen. Däremot gäller budet ingalunda "de andra", dem som står utanför den lilla sociala enheten eller gemenskapen, alltså fienden. Honom inte blott får man utan skall man dräpa!
2) I och med att de sociala enheterna växer till länder, får budet en vidsträcktare innebörd: man får inte döda någon inom det egna landet eller inom länder, med vilka det egna landet lever i fred. Däremot: medborgare i länder, som "fosterlandet" befinner sig i krig med, skall skonongslöst nedgöras. Här har klanmentaliteten vuxit ut till nationalism. Trots att Kristi evangelium i snart två tusen år ljudit ut över jordens länder, är det alltjämt på denna utvecklingsnivå största delen av den "civiliserade" mänskligheten befinner sig. Två ödeläggande världskrig och kapprustning för ett tredje bär nogsamt vittne härom. Och den stora popularitet, som litteratur, film samt radio- och tv-program med dråpmotiv ständigt åtnjuter, talar även ett tydligt språk.
3) För allt flera individer börjar det dock så småningom stå klart, att hela mänskligheten utgör en enda stor syskonskara med en och samme "Fader" och att ingen människa under några som helst förhållanden äger rätt att döda en annan människa, oavsett vilket land, vilket politiska eller religiösa område, vilken ras eller hudfärg hon representerar. Självfallet måste en sådan etik vara obegriplig för den som står kvar på den äldre etikens grund. Den skapar s.k. pacifistiska tendenser och anses därför mer eller mindre "farlig".
4) Men utvecklingen går ständigt vidare. Innebörden av etikens förbud mot dråp spränger återigen sina gränser. Jordmänniskan börjar fråga sig: varför skulle detta bud endast gälla människan, varför skulle vi ha rätt att dräpa våra medvarelser djuren? Den nya etik, som ligger till grund för den moderna vegetarismen, växer så fram, sakta och gradvis men liksom utvecklingens hjul omöjlig att hejda!
Vegetarian eller allätare - en utvecklingsfråga
Det är så lät för oss "övertygade vegetarianer" att rekommendera vegetarism till höger och vänster utan att först göra klart för oss, om vederbörande ännu nått den etiska mognaden för en övergång till enbart växtföda. Och dock borde vi vid det här laget ha lärt oss, att det hela är en fråga om utveckling! Alla människor kan ännu inte lämna det animaliska, bl. a. emedan de ej är i be sittning av de mentala organ, som fordras för att man skall kunna fatta innebörden av icke-dödandets etik och kunna acceptera ett resonemang som det ovanstående. Hur skulle en eskimå kunna tro dig, om du sade honom, att det är orätt att fånga sal och val och livnära sig på trän och späck från dessa djur? Och vad skulle väl en lapp tänka om dig, om du rekommenderade honom att överge renskötseln och jakten och börja leva vegetariskt? - Den gudomliga utvecklingslagen synes ha ordnat det så genialt, att när den mänskliga etiken nått det utvecklingsstadium som föreskriver vegetarism, då är också möjligheterna för ett vegetariskt liv förhanden. Eller med andra ord: När vi i vår oändliga utvecklingskedja nått icke-dödandets etik, då föds vi i nejder, där en vegetarisk livsföring är genomförbar. En "vegetarisk etik" skulle aldrig kunna uppstå hos individer på jagar- och fiskarfolkens nivå. Och otaliga är de individer även inom de "civiliserade" folken, som ännu i dag mentalt sett lever på denna nivå.
Den medicinska vetenskapens dilemma
Har vår etik något att göra med vår hälsa? Måste de principer, som mänskligheten ställer upp för sig på sin väg mot ett drömt hälsomål, vara underställda etiska lagar?
Inom den auktoritativa medicinska vetenskapen, sådan den i teori tänkes och i praktik utövas vid universitet, högskolor, sjukhus och av legitimerade läkare, framstår problemet hälsa-sjukdom huvudsakligen som ett materiellt-kemiskt-fysikaliskt problem. Och hos den enskilde individen -patienten - är inställningen som regel densamma. Den som blivit sjuk går till doktorn (och däri gör han givetvis rätt). Doktorn "botar" (eller söker bota) den sjuke med hjälp av medicin, eventuellt dietföreskrifter eller kanske operation. Dessa behandlingsmetoder, denna terapi, bygger på lång erfarenhet, ytterst grundliga och skickligt genomförda laboratorieexperiment. Den medicinske vetenskapsmannen är en synnerligen samvetsgrant arbetande fackman, väl medveten om sitt stora ansvar och ofta med en ideellt inriktad vilja att hjälpa en lidande mänsklighet. Vi vet också, att vetenskapen gjort "underverk" när det gällt att bota "fall" som synts hopplösa. Men inte nog med att man "botar", man har också byggt upp en mycket omfattande profylaktisk verksamhet, en förebyggande medicinsk vård i form av vaccinering mot ett flertal svåra sjukdomar, t. ex. smittkoppor, smittosamma barnsjukdomar, vissa smittosamma tropiksjukdomar och - kanske mest aktuellt f.n. - polio.
Den moderna medicinska forskningen befinner sig alltså i febril verksamhet och synes ha uppnått betydande resultat. Dess män och kvinnor arbetar hängivet, ofta uppoffrande och kärleksfullt Och dock! Mänsklighetens sjukdomselände ser icke ut att minska. Vissa sjukdomar synes man nog vara på väg att övervinna, men nya, förut okända, dyker upp i deras ställe: vällevnadssjukdomar i länder med hög ekonomisk standard; svältsjukdomar i länder med låg sådan standard; mystiska, smygande förgiftningssjukdomar, kanske orsakade av skadliga ingredienser i modern preparerad föda eller genom den av kemiska bekämpningsmedel förgiftade odlade jorden; nya allergiska överkänslighetssjukdomar, orsakade av ännu okända faktorer, som troligen döljer sig i den moderna människans förkonstlade mat eller dryck eller i den förpestade luft hon andas eller de gifter hon stimulerar sig med; psykiska sjukdomar, orsakade av vår tids hets och rotlöshet. O.s.v.
Sannerligen, mänsklighetens sjukdomselände har ingalunda minskat, trots den intensiva medicinska upprustningen, trots att lasarett och vårdanstalter ständigt blir flera och större och bättre; trots att allt större befolkningsgrupper massvaccineras mot än den ena, än den andra plågan.
Visserligen har människans medellivslängd påtagligt ökat, men hur många av alla till hög ålder levande individer är verkligen friska? Hur många är det ej, som endast tack vare ständig tillgång till mediciner, tabletter, injektioner etc. kan hålla döden på avstånd några år? Vi måste konstatera, att få människor är helt fria från sjukdom. Den hundraprocentiga hälsan är en lika sällsynt blomma i dag som tidigare.
Var finns etiken?
Kan det då tänkas, att hela vår medicinska forskning och vår gängse uppfattning om problemet hälsa-sjukdom på något vis är skev? Är det möjligt, att lärda professorer, högeffektiva vetenskapliga laboratorier och institutioner kan ha tagit fel om vägen, att de inte funnit den rätta vägen till människornas hälsa? Ja, det är detta som företrädare för ett högre etiskt tänkande i dag hävdar. Den moderna auktoritativa medicinen arbetar i sina principer och metoder på ett krasst materialistiskt plan, och i den mån forskningen överhuvud taget bygger på någon etik, är det en förlegad etik. Man söker skapa hälsa utan att ha full etisk täckning, vilket är en kosmisk omöjlighet!
Drömmen om "undermedicinen" är en kär dröm, som mänskligheten närt sedan urminnes tider och som den alltjämt så gärna hänger sig åt. Tron på ett "medel", vilket liksom genom ett trollslag kan göra den sjuke frisk, är väl nästan lika gammal som jordmänniskan själv. Man vill bli frisk utan att på något vis engagera sig själv i problemet, endast tack vare medicinmannens, den kloka gubbens eller gummans, eller den moderne legitimerade läkarens "knep" eller "trick". Man inser inte, eller vill inte inse, att all sjukdom måste vara en följd av en föregående orsak, för vilken man själv på ett eller annat sätt står etiskt ansvarig. Man glömmer bort eller känner inte till den kosmiska lagen om sådd och skörd. Det går inte att skörda hälsa, om man genom ett liv emot naturens och etikens lagar sår sjukdom!
Visserligen kan doktorns medicin avlägsna den eller den aktuella sjukdomsbilden och därigenom lura oss att tro, att vi sluppit undan följderna av våra förbrytelser. Men en sak kan vi vara förvissade om: lidandet kommer förr eller senare tillbaka i en eller annan form, och vi blir aldrig befriade från det, förrän vi lärt oss vår läxa!
Att tro, att ett sjukdomslidande "flyger på" en människa utan orsak, helt utan nånot sammanhang med individens öde i övrigt, och att sedan också tro, att detta lidande kan tillintetgöras genom ett opersonligt materiellt kemiskt-medicinskt konststycke, varvid individen etiskt icke engagerar sig mera än vad ett kemiskt bad på ett laboratorium engagerar sig vid tillsättningen av något reagensmedel - vad skall man kalla en sådan inställning? Framtidens människor, som kommer att vara mera klarseende och klartänkade än vi, skall förmodligan kalla det vidskepelse.
Den medicinska vetenskapen kan förvisso med skickliga konstgrepp "bli herre" över många enskilda sjukdomar och kan därigenom ändra utseendet hos mänsklighetens totala sjukdomsbild, så att det för vårt delseende kan verka, som om sjukdomseländet vore på retur. Men den kan aldrig med sådana metoder rubba ett uns på sjukdomseländets summa. Denna förblir alltid omvänt proportionell mot vår etiska standard.
Vivisektionen bygger på en förlegad etik
Den människa, som alltjämt hyllar den gamla rätt-att-döda-principen och alltså anser, att hon är djurens herre i så måtto, att hon har rätt att döda dem, rätt att äta dem, rätt att tillfoga dem lidande i avsikt att själv undgå lidande, hon måste helt följdriktigt anse det rätt och etiskt otadligt att genom den medicinska laboratorieteknik, som går under namn av vivisektion, utexperimentera behandlingsmetoder för sjuka människor. Hon hyser heller inga samvetsbetänkligheter mot att själv använda vivisektionstekniskt framställda mediciner eller vacciner. Och hon kan knappast klandras härför, det hela är ju en fråga om utveckling. Icke desto mindre är det en plikt för var och en, som kommit något längre i utveckling på detta område, att söka öppna ögonen på dem som ännu sover. Vi har alla ansvar för våra medvandrare och är alla, var och en på sitt sätt, inom sitt område, medverkande faktorer vid uppbyggandet av mänsklighetens framtida öde.
För framställning av vaccin mot polio blir årligen tusentals apor från Indiens djungler (under starka protester från den inhemska befolkningens sida) infångade, utsatta för grymt lidande och slutligen dödade. Det är möjligt, att man med hjälp av sådant vaccin så småningom kommer att besegra polio helt. Men i så fall är detta bara ett typiskt exempel på ovannämnda omändring av utseendet på människosläktets totala sjukdomsbild. Vi kan vara förvissade om att en profylax, byggd på sådan etik, inte på något vis minskar summan av vårt sjukdomslidande. Till yttersta skärven kommer vi att få betala för vår förbrytelse. Som svampar ur jorden skall nya sjukdomar växa upp, ändatills vi lärt oss vår läxa och insett, att frågan om hälsa och sjukdom ytterst är ett etiskt-andligt problem och att människans kroppsliga tillstånd liksom hennes öde i övrigt bestämmes av orubbliga kosmiska lagar. När vi äntligan fattat detta och inrättat vårt liv - vår livsinställning och vår livsföring - i enlighet därmed, då, först då, skall sjukdomarna börja vika från vårt liv på jorden, och vi skall - en gång i en avlägsen framtid - skörda den fullkomliga hälsan.
Tilbage til forfatterregister
Forrige