Ældre Kosmos og Kontaktbreve

abnorm. Liksom den förtidiga döden är ett resultat av orsaker, vilka redan utlösts i förväg, och av vilken anledning den måste äga rum, på samma sätt är också situationen att vara "moderlös" ett resultat av föregående utlösta orsaker. Men när något har utlösts, vilket vill säga att det skett, kan det inte vara oskett; moderns död har skett och kan inte göras oskedd. Men när det skedda inte kan vara oskett, tror man så att man med bön kan få det till att vara oskett? - Det är inte så märkvärdigt, att många människor i stor utsträckning uppfatta detta att bedja som alldeles värdelöst, i det de i samma utsträckning ha upplevat att inte få sin bön hörd, det vill säga uppfyld av försynen. Men vad är det då de ha bett om? - Är det inte just företeelser eller situationer, vilka, om försynen skulle ha åvägabringat dem, måste ha blivit till av "intet", eller varigenom försynen skulle tvingats bringa det skedda till att vara oskett? - Lika litet som det kan tjäna något till att bedja försynen om, att solen måtte gå upp tidigare eller senare på morgonen, lika litet kan det tjäna något till att bedja försynen, att en eller annan situation eller händelse i en anförvants öde, vilken är lika ödesbestämd av redan förut utlösta betingelser som solens uppgång över kontinenten på morgonen, måtte bli utlöst eller icke utlöst.

Bönen har således sina egna lagar, sin egen struktur, sitt eget bestämda ändamål. Kunskap om bönen är en vetenskap för sig. Utan denna kunskap kommer man att i stor utsträckning använda bönen i situationer och inom områden, där den av försynen alls inte kan bönhöras, varigenom besvikelse, tvivel och vantro på försynen uppstår i den bedjandes medvetande. Denne blir därför i värsta fall gudsförnekare. Detta att vilja använda bönen till något annat än vad den är avsedd till kan alltså medföra tämligen allvarliga konsekvenser. Hur skall man då kunna veta, om man använder bönen på rätt sätt eller i rätta avsikter? - Har inte Kristus sagt just, att "allt vad I bedjen om i mitt namn skall han (Gud) giva Eder"? - Jo, det är riktigt, så står det skrivet, men är det inte klart, att det måste vara underförstått, att detta "allt" inte kan betyda allt i absolut mening? - Om en människa i god tro finner på att bedja om, att jordaxellutningen måtte förändras till fördel för en evig sommar här på våra breddgrader, är det då någon som tror, att denna bön blir "bönhörd" vilket vill säga uppfylld av försynen, även om den är i " Jesu namn"? - Tror någon, att man med sin bön kan förändra solens lopp eller månens bana, även om man i denna sin bön inflätar Jesu namn? - Vad vill det då säga att bedja om något i "Jesu namn"? - Ja, är det inte så, att man med "Jesu namn" förstår Jesu anda? - Kan det vara något annat, som hos detta namn har intresse i samband med bönen? - Kan det vara den kropp eller den fysiska lekamen, som försvann i graven? - Var det inte tvärtom det eviga "jaget", som förhärligat uppstod ur gravens mörker och från vars anlete det strålade ut över sfärerna: "jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör". Skulle man inte tro, att det är denna sida hos sin natur, som Jesus hänvisar till beträffande bönhörelsen? - I denna sin natur var han ju ett med uppståndelsen och livet, vilket vill säga ett med osjälviskheten, ett med Gudomen, vilket återigen är detsamma som att