Ældre Kosmos og Kontaktbreve

Kan då bönen garantera lyckan? - Ja, bönen kan bli så fullkomlig, att den i förening med kosmiskt vetande helt kan utestänga sorgens och olyckornas mörka skuggor från individens själsområde. Inte så, att den gör vederbörande immun mot smärtor och lidanden i kött och blod. De kroppsliga lidandena förbli mycket ofta helt oförändrade trots mycken bön. Det är heller inte så, att bönen är en alladinslampa, med vilken man är i stånd att ge dem man älskar ett långt liv eller få sina barn till att uppfylla det ideal av hälsa, moral, begåvning och position, som är varje naturlig faders och moders innerligaste hopp eller dröm. Det är mycket litet som bönen här kan uträtta. I annat fall skulle ju bönen vara ett medel till upplösning och motarbetande av den gudomliga världsplanen. Alla de nämnda företeelserna äro nämligen redan på förhand ödesbestämda. Detta vill återigen säga, att den förhandenvarande situation, den må vara av god eller dålig natur, är en naturlig, nödvändig utveckling i erfarenhetsbildningen, en utveckling som de skulle vara helt avskurna från, om den genom t. ex. bön helt kunde förhindras. Det är riktigt, att det skulle vara mycket tilltalande och behagligt, om man genom bönen kunde "rädda" en mor från att dö från sina små barn och därigenom undanröja de bekymmer som en sådan katastrof skulle medföra, men om man därvid förhindrade såvel modern som hennes barn från att nå ett högre utvecklingsplan, så kan det ju endast vara gudomligt, att en "bönhörelse" här inte kan äga rum. På det fysiska planet stå många möjligheter till buds, varigenom saknaden efter modern kan lindras för de små efterlevande barnen, men det finns absolut inga möjligheter att ge modern det hon skulle förlora, om hon inte finge lov att genomgå den redan ödesbestämda förtidiga döden. Den är inte ett straff för något som helst utan en nödvändig undervisning, ett nödvändigt medvetenhetsberikande, som endast kunde utlösas genom ifrågavarande situation. Bönen kan således inte användas till att göra underminerande ingrepp i den plan försynen har med varje levande väsen. Om ett barn föds med en begåvning, som stämplar det som primitivt, kan det inte tjäna något till att bedja om, att detta barns begåvning plötsligt måtte förändras och därvid framträda som högintellektuell. En sådan bön kan försynen inte bönhöra, ty en framstående begåvning existerar endast som ett resultat av föregående upplevelser, arbete och flit, och utan dessa företeelser skulle skapelsen av begåvning vara en omöjlighet, ty den skulle i så fall frambringas av "intet", och "något" kan som bekant omöjligen komma av "intet". Det är just precis samma princip som gör sig gällande för såväl den förtidigt döende modern som för de moderlösa barnen. Den förtidiga döden är ett resultat av en föregående sammansättning av ödesmaterier, som hon åstadkommit antingen i nuvarande eller i tidigare liv, och den är en lika naturlig följd härav som det är naturligt, att vattnet strömmar ut ur en kran som man öppnat. Att bedja till försynen om, att vattnet inte skall strömma ut ur kranen, trots att man håller den öppen, skulle ju vara ett högst onaturligt bruk av bönen, liksom också försynens bönhörelse av en sådan bön skulle vara att betrakta som totalt

 

Note: Denne svenske artikel blev bragt som en fotografisk reproduktion af bogens opsætning, og derfor brydes undertiden midt i sætningerne.