Läs och sök i Tredje testamentet
| Väsendets "jagbegrepp" och begreppen om "gudar" och "andar" etc. är det som "hjärtat är fullt av och som munnen talar om". Det bekräftar närvaron av "något" i väsendets medvetande, för vilket det har måst skapa uttryck redan innan det hade diktarförmåga eller intelligensmässig talang | 796. Att väsendet söker täcka denna medfödda urförnimmelse av sitt eget "självs" natur med produkter av sin rent yttre föreställningsförmåga, är ju självklart. Alla mer framskridna väsen inom såväl djurriket som människoriket försöker i det yttre tillkännage vad som fyller deras medvetande eller själ, något som också utsägs i de gamla orden: "Varav hjärtat är fullt talar munnen." När fåglarna sjunger, djuren råmar och människorna talar, är det bara för att ge uttryck åt en eller annan del av deras förnimmelse av livsupplevelsen. När såväl naturmänniskor som kulturmänniskor "tror" på en "gud" eller "gudar", så är det ju enbart för att deras "hjärtan", vilket i detta fall innebär deras medvetande eller tankeområde, är fyllt av instinktmässiga föreställningar eller aningar om att det bakom naturen eller bakom alla yttre företeelser i deras omgivning existerar ett "jag", likaväl som i deras eget osinnliga inre. Hela detta föreställningsliv om "gudar" och "andar", såväl som väsendets "jag"-begrepp, har alltså helt och hållet sin rot i väsendets för sinnen otillgängliga och därmed okända inre. På samma sätt som väsendet efter hand har måst skapa sig uttryck för sitt för sinnena oförnimbara men dirigerande eller viljeförande centrum, har det naturligtvis också efter hand måst finna uttryck för närvaron av liknande viljeförande centrum hos medväsendena och den övriga naturen, eller bakom allt som visar sig avslöja logisk och därmed viljestyrd skapelse, vibration eller rörelse. Att dessa uttryck i början av väsendenas utvecklingshistoria är mycket primitiva, vilket innebär att de endast är rena känsloföreställningar som inte baserar sig på någon ingående intelligensmässig utredning, lika lite som deras uppfattning om "jaget" gör det, är naturligtvis en självklar sak, eftersom intelligensförmågan först på ett långt senare stadium än känsloförmågan når en sådan utvecklingsnivå i väsendets medvetandeliv, att väsendet genom den kan bli i stånd att hundraprocentigt förbinda sina upplevelser och föreställningar med verkligheten och därigenom uppleva dessa som vetenskapliga fakta. Det är alltså helt naturligt och ofrånkomligt att väsendet dessförinnan endast kan manifestera sin förnimmelse av livsupplevelsen i form av känslouttryck, vilka i viss mån är detsamma som det vi kallar övertro och fantasi. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt