Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 10 i nytt fönster |
| Realiteter som visar att jordelivskretsloppet fortsätter. "Fortplantningsväsen" och "skaparväsen" och dessas "mellanstadier". Det sexuella poltillståndet och företeelser som inte låter sig ändras genom "förförelse" eller "uppfostran" |
647. Ett jordelivs kretslopp har här passerat revy inför våra blickar.
De fyra årstiderna har framträtt för oss.
Vi har sett ett fysiskt jordeliv börja som ett väsen i groddtillstånd.
Vi har sett det växa till kulmination och blomstring.
Och vi har sett det degenerera, vissna och dö.
I vårt dagliga liv skapar denna syn djupt vemod hos många.
De vet ännu inte att inget kretslopp kan existera utan att vara ett led eller en enskild "spiral" i ett "spiralkretslopp".
Trots att väsendena ständigt som faktum upplever uppfyllelsen av det gudomliga budet: "Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta", så är de inte säkra på att detta bud gäller själva det levande väsendets medvetande.
De kan alls inte förstå att även detta medvetande omöjligt kan existera utan att vara ett "spiralkretslopp".
Och med denna brist på vetande, tro och tillit till den gudomliga Försynens kärleksfulla bud ser de den fysiska döden eller ett kretslopps avslutning som liktydigt med ett upphörande för evigt av väsendets existens.
Hopplösheten och därmed sorgen och vemodet är därför de härskande faktorerna i jordmänniskans begravningstraditioner.
Men varför skulle då inte kretsloppets fyra grundprinciper eller "årstider" följa det gudomliga budet lika säkert och orubbligt i jordelivskretsloppet som de osvikligt följer det i årskretsloppet? Finns det då ingenting i vår just genomgångna upplevelse av jordelivskretsloppets "årstider" som kan visa oss att det här finns "växter" eller "träd" som, även om de är bladlösa och till synes döda, ändå kan överleva vintern och uppenbara ett nytt flöde av medvetande, framträda i form av en ny vårs praktfulla trädkronor, blomsterkolorit och fågelsång? Jo, genom en högre form av iakttagande kunde vi absolut inte undgå att upptäcka vissa företeelser som otvetydigt visade, att jordelivskretsloppets deltagare också var deltagare i andra kretslopp. Vi såg således de två väsenskategorier, av vilka den ena representerades av dem som lever i "föräldraglädjen" och den andra av dem som lever i "skaparglädjen". Och samtidigt är det naturligtvis ett faktum att det finns en stor skara, ja, det stora flertalet, som lever i mellan- eller övergångsstadier mellan dessa två kategorier, det vill säga väsen som delvis njuter av "föräldraglädjen", även om de inte precis har en hel barnaskara, utan bara ett eller två barn, samtidigt som de också njuter av "skaparglädjen", även om de ännu inte blivit specialister i de stora manifestationerna eller genialiteterna. För fullständighetens skull nämner vi här att det givetvis också finns väsen som varken har barn eller i nämnvärd grad har skapat något, utan som närmast lever en vagabonderande snylttillvaro på samhället som bedragare, tiggare eller "kroniskt arbetslösa", det vill säga sådana som finner varje förevändning för att undvika verkligt nyttigt arbete mycket kärkommen. Varför är då inte alla jordmänniskor i jordelivskretsloppet lika? Att de uppträder i de här nämnda "fortplantningstyperna" och "skapartyperna" samt i all synnerhet som mellan- eller "övergångstyper" mellan dessa två, är ett faktum som inte kan rubbas, ett faktum som blir desto påtagligare eftersom dessa väsen är för intellektuella för att kunna känna sig helt lyckliga enbart genom "föräldraglädje" och för primitiva för att kunna få ett rikt medvetandeliv enbart genom osjälvisk "skaparglädje". Deras sexuella poltillstånd är alltjämt sådant att deras kön pendlar mellan "fortplantningstypen" och "skapartypen". Tidvis är de mycket lyckligt ödesbundna i den djuriska förälskelsens traditioner, och tidvis stönar de tungt under efterverkningarna av dessa och prisar, hoppas på och längtar efter de tillvaroformer som är frigjorda därifrån, och som ligger bortom den fysiska fortplantningsprocessen. Självfallet är det inte bland dessa väsen man finner den verkligt stora barnaskaran, och inte heller den oöverträffade geniala intellektuella skaparen, till exempel en "Kristus". Då den jordiska mänsklighetens framträdande kulturpersoner nästan alla, mer eller mindre, hör till den här beskrivna, i sexuellt hänseende pendelsvängande typen, är det inte så egendomligt att den i äktenskapligt och fortplantningsmässigt avseende inte representerar det kulminerande, frodiga djuriska fortplantningslivet, och å andra sidan inte heller representerar en värld av överflödande genial, intellektuell samhällsharmoni eller administration. Denna mänsklighets mentalitet är splittrad, såväl i moral som i politik och samhällsordning. Allt är här ett mellanting mellan två stadier: "släktets fortplantning" och "genialt skapande". Och detta mellanting åter är kollisioner mellan de sexuella och därmed mentala "pendelsvängningarna". Kollisionerna är detsamma som krig i alla former och alla faser. Zonen är "de olyckliga äktenskapens zon" och kan med rätta även kallas "de icke färdiga skapartalangernas zon". Jordmänskligheten består således i själva verket av ännu inte färdiga väsen. Men då naturen aldrig i något fall låter någonting framträda som ofärdigt utan att det samtidigt befinner sig på väg mot det färdiga tillståndet, finns det inte någon som helst anledning att se på den jordiska människan som ett slutgiltigt färdigt väsen. Ser vi på väsendena inbördes, framträder somliga som mer färdiga och andra som mindre färdiga. Varför ska då några väsen födas mindre färdiga än andra? Att det inte är den fysiska åldern som här är avgörande, ser man tydligt vid närmare studium, i och med att dessa icke färdiga väsen inte uppnår att bli färdiga i sitt pågående jordeliv, och ingen kan hinna ifatt någon annan. De kan naturligtvis till exempel lära sig ett och samma hantverk eller hinna upp varandra i vetenskapliga studier och få samma examensbevis eller betyg, men detta är inte någon verklig intellektualitet, utan baserar sig bara på intelligensmässig träning eller övning och betyder inte att dessa väsen blivit likställda i kosmisk fullkomlighet. De befinner sig alltjämt lika långt från varandra i det verkliga "fortplantningsstadiet" eller "intellektuella skaparstadiet". Det är således tydligt att det här inte alls är fråga om vanlig intelligens eller träning, utan helt enkelt om att väsendena i sitt materiella "jordelivskretslopp" framträder i ett högre kretslopp som endast kan passeras eller tillryggaläggas genom en hel kedja av "jordelivskretslopp". Väsendenas utvecklingsstandard är alltså avhängig av detta "högre kretslopp", vare sig den låter väsendet framträda som pygmé i djungeln eller som professor vid en kulturstats universitet. De skilda nivåer av intellektualitet som dessa två medvetandeformer representerar, är helt och hållet stadier i detta "högre kretslopp" och låter sig inte förändras genom uppfostran. Pygmén kan inte i sitt nuvarande jordeliv hinna ifatt kulturväsendenas främsta representanter i verklig intellektualitet, hur mycket han än tränar sig och hur god uppfostran detta jordeliv än må skänka honom. Men liksom pygmén i sitt nuvarande jordeliv inte kan bli något högintellektuellt väsen, vare sig genom uppfostran eller träning, så kan inte heller ett starkt maskulint eller feminint fortplantningsväsen genom uppfostran fås att ändra sexuell polinställning i sitt nuvarande jordeliv. Naturligtvis kan polinställningen inte heller förändras genom "förförelse". Ett väsen kan endast "förföras" i realiteter som hör hemma i "jordelivskretsloppet", men inte i realiteter som har sin rot i "det kosmiska spiralkretsloppet" självt. En ung maskulin man kan "förföra" en motsvarande ung feminin kvinna till samlag eller en så kallad "naturlig" sexuell akt, eftersom denna "förförelse" är en utlösning av bådas naturliga kroppsliga krav, är ett naturligt behov för deras absolut sunda välbefinnande. Men samme maskuline man skulle svårligen kunna "förföra" en kvinna, vars maskulina pol är den bestämmande i hennes väsen. Hennes sexuella tankar eller kroppsliga krav är av en annan natur än den feminina kvinnans och kan inte få utlösning genom den "naturliga" akten. Skulle det verkligen lyckas mannen att få henne att gå med på samlag, så skulle det absolut sunda välbefinnande som en sådan akt bör ge parterna, helt utebli för hennes del. Det är en parning mellan ett "fortplantningsväsen" och ett "icke fortplantningsväsen". Ett äktenskap som enbart baserar sig på ett sådant förhållande är inte något äktenskap. Det är en abnormitet. Och trots "förförelsen" är kvinnan alltjämt i sitt innersta väsen ett "icke fortplantningsväsen", alldeles oberoende av om "förförelsen" fick följder som gjorde henne till mor. Hennes femininitet blir visserligen förstärkt, men detta beror ingalunda på någon kosmisk väsensförändring i hennes medvetande, utan enbart på den förstärkta funktion hos moderorganen som varje befruktning åstadkommer till avkommans beskydd, och är endast tillfällig. Skillnaden mellan henne och en feminin kvinna är alltså inte en skillnad som kan upphävas genom "förförelse". Den är en skillnad mellan två olika stadier inom ett kretslopp som är högre än "jordelivskretsloppet", och det är därför som den inte kan upphävas inom detta sistnämnda. Naturligtvis inträffar samma företeelse, fastän i omvänd ordning, om en mycket feminin kvinna äktar en man, vars feminina pol är den helt dominerande i hans medvetande. Att en sådan man, även om han råkar bli far, inte förändras det minsta utöver att han fått det äktenskapliga tillståndet ännu mer utlevt eller passerat, är också ett orubbligt faktum. Ett liknande kontaktlöst tillstånd uppstår, om en starkt maskulint polinriktad man skulle falla för en starkt feminint polinriktad mans "förförelse" och gå med på en utlösning. Hos den sistnämnde är utlösningen en betingelse för det sunda välbefinnandet, hos den förstnämnde uteblir välbefinnandet helt – bortsett från reaktionen av själva sädesuttömningen. Ja, akten skulle i hans medvetande till och med skapa leda och avsky mot "förföraren". Och han skulle efter denna erfarenhet vara ännu mer maskulint inställd och kvinnobegärande i sitt sexuella krav än han tidigare varit. "Förförelsen" kan således inte heller här omskapa väsendet. Om denne "förförde" man inte reagerade just som vi här beskrivit, utan mer eller mindre kände välbefinnande vid den så kallade "onaturliga" akten, skulle detta ju bara avslöja att hans egen feminina polinriktning redan tagit sin början. Han är redan inne på det andra väsendets artområde. Hans yttre maskulina framträdande är då i själva verket endast kroppsligt. Mentalt sett tillhör han redan medvetet eller omedvetet den andre mannens sexuella område. Att somliga av dessa väsen försöker dölja sitt tillstånd genom att förespegla sig själva och andra att det enbart är för pengarnas skull som de inlåter sig på den andre mannens sexuella område, är för den utvecklade forskaren endast en ytterligare bekräftelse på att de för länge sedan har lämnat den ultramaskulina polinställningen. Man har ännu aldrig sett att något väsen speciellt gillar att befinna sig på en levnadsbana som det med hela sin själ känner avsky för och upplever som ett "helvete". Och det har ännu aldrig varit någon allmän regel att prostitutionens utövare med all kraft kämpar och arbetar för att befria sig eller komma bort från sitt abnorma beteende. Tvärtom saknas hos sådana väsen helt de hemska själskval och olyckliga sinnestillstånd som de faktiskt skulle befinna sig i, ifall de mentalt och kroppsligt vore ultramaskulint eller ultrafeminint polinriktade och endast av tvingande omständigheter, för livsuppehällets skull, måste leva i ett mot en sådan medvetande- och kroppsinställning stridande tillstånd. De trivs i regel utmärkt. Och det är denna frånvaro av själskval som gör det till faktum att detta beteende – bortsett från att det naturligtvis är bedrägeri – i själva verket är ett kamouflage för deras från den ultramaskulina eller ultrafeminina polinställningen avvikande tillstånd. Deras medvetande representerar företeelser som man varken kan vänja sig vid eller kan vänja sig av med under ett enda jordeliv. Deras blandade polinställning representerar ett steg eller stadium i ett högre kretslopp än jordelivskretsloppet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt