Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 9 i nytt fönster |
| Orientering angående tolkningen av den himmelska sfären |
376. Eftersom vi i de överjordiska världarna befinner oss just i tankarnas egen hemvist, vilket innebär att alla detaljer i dessa världar är väsendenas tankar eller tankeyttringar, och då det här inte existerar någon förtätad fysisk materia, i vilken tankarna först måste manifesteras för att bli synliga, utövar alltså väsendenas medvetandeliv här direkt inverkan på medväsendenas sinnen.
När man med sina egna mentala kroppar direkt kan förnimma eller uppleva medväsendenas medvetandeyttringar, behöver man ju inte få yttringens detaljer "berättade" genom tunga fysiska ord i form av "tal" eller "skrift".
Denna för den jordiska människans hemvistzon så absolut nödvändiga anordning är här i "den gudomliga världen" ett så pass förgånget utvecklingsstadium, att den i förhållande till "den gudomliga världens" vanliga, naturliga korrespondens mellan väsendena är lika primitiv som fiskarnas i havet i förhållande till de jordiska människornas samtal och därmed förbundna möjligheter till förståelse.
Att beskriva de inbördes korrespondensmöjligheterna mellan "den gudomliga världens" invånare för den jordiska människan, kan då kanske symboliskt sägas vara en lika svår uppgift som att för fiskarna förklara människornas mycket omfattande möjligheter att meddela sig, eller deras förmåga att tala och skriva.
Så läsaren torde förstå, att den tolkning av de himmelska världarna som jag här har påbörjat, är ytterst elementär och inte alls något tillfredsställande uttryck för den överjordiska fullkomlighetens och kärlekens strålglans, som från dessa världar i verkligheten strålar ut över hela universum.
Jag kan ju här endast tolka sådana realiteter som är direkta konsekvenser av den utvecklingsriktning som är ett faktum i jordiska zoner.
Ett avsteg härifrån skulle bara föra mig in på förhållanden som jag här på jorden endast kan finna mycket svaga bekräftelser på, ja, så svaga att det inte kunde byggas någon bevisföring på dem av den dominerande karaktär som fordras för att övertyga den jordiska människan.
Min berättelse skulle bli av en så hög kosmisk natur, att den omöjligt skulle kunna förstås av detta väsen och följaktligen skulle vara omöjlig att lära ut som vetenskap.
Min berättelse skulle då bara komma att existera som en vacker men till synes overklig saga, som skulle bilda grundvalen för en ny trosreligion.
Men den tiden är förbi då väsendena ska leva av tro. Nu kan deras frigörelse endast byggas på absolut vetande. Jag måste därför begränsa min berättelse om de himmelska världarna till de fält som kan påvisas vara en direkt matematisk följd av den jordiska människans tillvaro, hennes liv och levnad av i dag. Därför är allt som jag redan sagt, liksom det jag i fortsättningen av Livets Bog kommer att säga om dessa världar, endast sådant som genom människans egna erfarenheter kan bevisas vara orubbliga matematiska led i världsalltets eviga kretslopp. Och i överensstämmelse med detta ska jag nu fortsätta min skissering av väsendenas inbördes korrespondens i det femte spiralriket eller den högsta himmelska sfären. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt