Läs och sök i Tredje testamentet
| De rent fysiska minnena och den eviga tillvaron |
321. De rent dagsmedvetna minnena betyder således ingenting i själva bevisföringen för det levande väsendets reinkarnation eller eviga existens.
De utgör endast väsendets kännedom om upplevelsernas ytkolorit innanför dagsmedvetandeområdet.
De uttrycker alltså upplevelsernas rent tillfälliga eller temporära färger, vibrationer och reaktioner.
Men dessa har bara en rent lokal betydelse, vilket innebär att de endast är av intresse för väsendet vid upplevelsetillfället.
Själva denna ytkolorit har ingen betydelse i ett nytt fysiskt liv.
Här är det uteslutande de tidigare upplevelsernas omformning till talanger, anlag eller medvetandeegenskaper som är det väsentliga.
Det som ett väsen tillägnar sig av färdigheter, allt som det gör till vanemedvetande i ett liv, kommer således att prägla skapandet av dess nya fysiska kropp och tillvaro. I denna kommer det att uppleva dessa färdigheter och fallenheter som anlag och talanger eller som medvetandeegenskaper, allteftersom det i föregående liv har gjort dem till vana. Vad det alltså kommer an på i det nuvarande livet, gäller inte ett dagsmedvetet, hjärnmässigt minne av speciella detaljer av vad väsendet företog sig i tidigare liv, utan i stället vad detta handlande har lett till i dess nuvarande tillvaro, vilka möjligheter eller begränsningar det har efterlämnat i väsendets öde i dag. Huvudsaken är således att det har resultatet av sina ansträngningar i tidigare liv med sig i sin nuvarande tillvaro i form av talanger och anlag. Att väsendet inte kan minnas hur många tårar, sorger och bekymmer dessa ansträngningar eventuellt har kostat det i den tidigare tillvaron, betyder absolut ingenting. Och om det är dåliga anlag eller olycksbringande böjelser och laster som det fört med sig som resultat från ett tidigare livs utsvävningar, ja, då har vederbörande väsen tillräckligt att göra med att få sin mentalitet och sitt nervsystem att orka med minnena från det nuvarande olyckliga öde som följer av detta. Är inte de många nervsammanbrott och psykiska lidanden som det dagliga livet uppvisar, tillräckliga bevis för att dessa människors minnen redan från det nuvarande livet i sådana fall varit en så tung belastning, att den avsevärt överskridit dessa väsens mentala bärkraft. Vad skulle sådana väsen med ännu fler trista och mörka minnen till? Är det inte rent av en välsignelse att dessa helt förlorar sig i det förflutnas mörker? Denna välsignelse är desto större, eftersom sådana minnen från det förflutna omöjligt skulle kunna ändra på individens nuvarande lidanden. Det gjorda kan omöjligt göras ogjort. Man kan bara gråta över de felaktiga handlingarna. Men till att framkalla gråt har varje dag ett överflöd av medel. Tårframkallande minnen från tidigare liv skulle vara tämligen överflödiga. Och att skapa något överflödigt, hör inte till de vägar eller principer som naturen eller Försynen begagnar sig av. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt