Läs och sök i Tredje testamentet
| Se symbol nr 8 i nytt fönster |
| Två absolut lika väsen kan omöjligt existera. Endast den moraliska standarden visar vilka väsen som står på samma utvecklingssteg. Varje väsens nuvarande jordiska tillvaro som ett resultat av en föregående tillvaro på andra klot. De kosmiska utvecklingsbanornas tillblivelse och framträdande som källan till arternas uppkomst samt grundval för tillvarons framträdande i mångfaldiga variationer av kroppar och former för livsupplevelse |
284. Som vi har nämnt, är det de levande väsendenas erfarenheter från en tidigare tillvaro som formar eller präglar dem i deras nuvarande liv.
Detta betyder med andra ord, att till exempel individens nuvarande fysiska kropp i sin djupaste analys utgör resultatet av hans tidigare fysiska liv.
Dessa livs kvalifikationer och särprägel har således alltid, i enlighet med senare analyser, genom individens andra kroppar eller hans andliga tillvaro överförts till hans nuvarande fysiska liv.
Detta liv blir därigenom ett uttryck för de arter eller former av erfarenheter som vederbörande väsen har genomgått i sin tidigare tillvaro.
Men eftersom dessa erfarenheter kan vara av högst olika slag på ett och samma utvecklingssteg, kan alltså olika väsen, även om de utvecklingsmässigt är jämnåriga, visa sig vara av högst olika natur.
Ja, denna analys är kosmiskt sett så djupgående, att det i hela världsalltet inte kan existera två väsen som är absolut lika.
Eftersom det sätt på vilket individerna kan uppleva samma erfarenheter varierar i det oändliga, finns det inte heller någon gräns för variationerna i de levande väsendenas utseende, manifestationssätt och kroppsform på ett och samma steg, varför endast den moraliska standarden anger för oss vilka väsen som hör till samma steg i utvecklingen. Avvikelsen mellan väsendena beror alltså på skillnaden mellan erfarenhetsfälten. Dessa kan nämligen, även om de är uttryck för samma moral, vara högst olika. Här måste man förstå att absolut inget levande väsen för sin utveckling är evigt knutet till det klot där det för tillfället upplever livet; det har haft en föregående och kommer att få en efterföljande utveckling på helt andra klot i världsalltet. Väsendenas utveckling manifesterar sig således i banor som sträcker sig från klot till klot. Ett väsens nuvarande manifestationstillstånd eller jordtillvaro är alltså lika med det samlade resultatet av en föregående tillvaro på andra klot. Varje jordväsen bär därför också i sitt nuvarande lokala liv prägeln av sin förjordiska tillvaro. Och sådana väsen som för närvarande befinner sig på ett och samma klot, men som genom en förfluten tillvaro har kommit från helt andra världar in i deras nuvarande, blir därför helt olika präglade i samma mån som deras tidigare tillvaro skiljer sig åt genom att inte ha ägt rum på samma klot. Denna prägling kan i sin tur vara av så olikartad natur, att väsendena kan analyseras som obesläktade. Då de starkt eller svagt besläktade väsendena ju utgörs av dem som mer eller mindre har passerat samma klot i sin tidigare tillvaro, framträder här den eviga utvecklingen genom de besläktade väsendena, som vi tidigare nämnt, i form av banor. Eftersom sådana banor har otaliga sekler och klot bakom sig, har de i Livets Bog fått namnet "kosmiska utvecklingsbanor". Eftersom dessa banor i själva verket utgör den yttersta konsekvensen av individernas vandring genom besläktade erfarenhetszoner, manifesterar de sig i den dagliga tillvaron som uttryck för "arter". De kosmiska utvecklingsbanorna är därför källan till arternas uppkomst. Den eviga utvecklingen manifesterar sig alltså i form av kosmiska utvecklingsbanor, som i sin tur betingar att väsendena framträder i tillvaron såsom besläktade eller obesläktade arter, och genom denna omständighet uppvisar tillvaron en rik mångfald när det gäller variationen av kroppar och former av livsupplevelse. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt