Läs och sök i Tredje testamentet
| Väsendenas ålder, utvecklingsstandard och manifestation som uttryck för – inte deras eviga tillvaro, utan ett kosmiskt perspektivförhållande |
267. Läsaren frågar sig möjligen här vad det kan bero på att de levande väsendena inte befinner sig på samma steg i utvecklingen, när de dock alla utan undantag utgör eviga väsen, och det därför inte kan finnas några väsen som i absolut mening är yngre eller äldre än andra, utan samtliga väsens existens i realiteten utgör samma facit eller är lika med: evigheten.
Till detta kan den upplysningen ges att alla väsens existenstid naturligtvis är lika med oändligheten, men denna existenstid markeras inte genom energierna, och därför inte av förvandlingen eller utvecklingen.
Detta innebär alltså att ett levande väsens nuvarande utseende, dess storlek, begåvning, fullkomlighet eller ofullkomlighet, dess steg i utvecklingen och dess kroppskombination inte på något sätt kan vara uttryck för dess oändliga eller eviga existens, utan endast för en princip som har sin grund i "X2", och som under begreppet "perspektivprincipen" kommer att få sin fulla belysning i ett senare avsnitt.
Här kan vi endast framhålla, att liksom perspektivet för konstnären utgör förutsättningen för varje form av bildskapande, så utgör det också för det levande väsendet förutsättningen för allt slags förnimmande.
Eftersom oändligheten eller varje form av obegränsning är detsamma som en jämvikt mellan det levande väsendets egenrörelse och omgivningens egenrörelse, och då jämvikten mellan två slag av rörelse neutraliserar kontrasten mellan dem, och kontrasten ju utgör betingelsen för att dessa rörelser ska bli tillgängliga för förnimmelse, så blir oändligheten eller varje form av obegränsning i sin absoluta natur inte tillgänglig för förnimmelse.
Begränsning utgör alltså den brist på jämvikt eller den kontrast mellan det levande väsendets egenrörelse och omgivningens egenrörelse som är förutsättningen för all dess manifestation eller förnimmelse.
Därför blir varje begränsning, vilket alltså innebär varje slags manifestation, det må vara ting, storlek eller väsen, identisk med "en förklädd oändlighet".
Detta betyder då att individens oändliga eller eviga existens enbart kan upplevas i form av begränsning och i detta timliga tillstånd i realiteten utgör "en förklädd evighet".
Alla levande väsen, de så kallade "yngsta" och de "äldsta", de "minsta" och de "största", framträder därför i absolut mening med samma "ålder", med samma storlek, nämligen: evigheten och oändligheten.
Men en ålder som är evigheten är ingen ålder, och en storlek som är oändlig är ingen storlek, eftersom båda realiteterna saknar början och slut och därigenom i sin grundanalys blir lika med X.
Och därigenom kommer det levande väsendet att framträda för oss på ett plan, där det höjt över tiden och rummet är heligt och oåtkomligt i sitt eviga framträdande.
Vad perspektivprincipen beträffar, är det denna vi upplever när vi befinner oss på en väg som i en lång rät linje försvinner vid horisonten. Vi ser då att denna väg, som överallt är exempelvis femton meter bred, vid horisonten krymper samman till en spets. Från horisonten och till det ställe där vi befinner oss visar sig alltså denna storlek för vår förnimmelseförmåga i alla olika storlekar upp till femton meter. Liksom dessa olika storlekar är lika med en och samma storlek eller enhet, är också allt annat som är föremål för förnimmelse, det vill säga all manifestation, lika med samma enhet, samma facit, nämligen "X" eller oändligheten. Perspektivprincipen utgör alltså i sin högsta analys den begränsning som gör oändligheten eller världsalltet tillgängligt för förnimmelse, och som därmed gör upplevelsen av livet till ett faktum. De levande väsendenas ålder, utvecklingsstandard, deras storlek, manifestation eller hela deras framträdande för förnimmelseförmågan är alltså i absolut mening inte något uttryck för ålder, utan för ett kosmiskt perspektivförhållande. Varje levande väsens så kallade ålder kommer i realiteten, alltså i form av dess eviga existens, att utgöra förutsättningen för att denna existens kan komma till det levande väsendets egen kännedom. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt