Läs och sök i Tredje testamentet
| Individen och de fysiska sinnena. "Odefinierad känsla". "Föraning". "Psykiska förmågor". Intelligensfunktionen och ett andligt dagsmedvetande börjar uppstå |
187. Medan det primitiva djuret bara kan uppleva behag och obehag i form av "odefinierad känsla", kan det mer framskridna djuret, efter hand som det har utvecklat de så kallade "fysiska sinnena", såsom synen, hörseln, lukten och smaken, med hjälp av dessa definiera eller skilja mellan de olika arter eller former av energivågor eller vibrationer som dess samlade känsloupplevelse av behag och obehag innehåller.
Man måste ju här tänka på att alla fysiska upplevelser är "känsel".
När väsendet "ser" något, betyder detta alltså att det "känner" ett särskilt slag av fysisk energi.
Denna energi kallar vi "ljuset".
När det "hör" något, innebär detta på samma sätt att det "känner" ett annat slag av fysisk energi.
Den energin kallar vi "ljudet".
Och på samma sätt är det med "lukten" och "smaken", som båda är uttryck för "känsel" av olika slags vibrationer.
De djur som uppträder i djurrikets första stadier har ju ännu inte dessa sinnen. Men detta hindrar alltså inte det primitiva djuret från att kunna uppleva den allmänna, grova känslan av behag och obehag; men denna upplevelse måste alltså med nödvändighet framträda som identisk med den vi redan tidigare har omnämnt som "odefinierad känsla". Hos växten kan denna känsla, som tidigare berörts, bara upplevas som "aning", och det är ju förmågan att uppleva denna känsla som verklighet, som skiljer djuret från växten. Av detta kan man således förstå, att de av denna fattiga upplevelse alstrade minnesbilderna, och därmed den av dem burna "igenkänningsförmågan", måste vara av en i motsvarande grad fattig eller primitiv natur. När därtill kommer att denna igenkänningsförmåga, enligt specialanalyserna, hos det primitiva djuret bara kan komma till utlösning i instinktkroppen, kan ett "igenkännande" hos detta väsen därför förekomma enbart i form av "aning", inte i form av "vetande". Igenkännandet blir alltså i djurrikets zoner huvudsakligen en "föraning", inte en "förkunskap". Men genom djurrikets tilltagande robusta och hårda livsvillkor utvecklas denna igenkännings- eller föraningsförmåga till genialitet. Djuren är alltså i stor utsträckning tränade i förmågan att kunna känna igen en uppkommande händelses begynnande späda verkningar, ja, till och med medan dessa ännu är så hårfina att de inte ens är tillgängliga för de rent fysiska sinnena. Dessa späda verkningar blir därigenom till kännetecken, rättesnören eller varningssignaler för väsendena i fråga, redan innan den av dessa verkningar framkallade händelsen hunnit få något märkbart fysiskt utbrott. Och det är denna igenkänningsförmågas vidareutvecklade förgreningar som vi känner till under benämningen "psykiska förmågor". Dessa förmågor leder flyttfågelns flykt från världsdel till världsdel, leder brevduvan och bina tillbaka till hemmet, låter djuren i stor utsträckning ha föraningar om kommande oväder, naturkatastrofer etc. Denna psykiska medvetandefunktion existerar ända upp i de första zonerna inom jordmänskligheten och kan spåras ända upp i kulturmänniskornas stadier. Den ligger till grund för den religiösa principens första uttrycksformer och för "den gudomliga suggestionen" eller den omständigheten att väsendena i dessa utvecklingszoner kan tro utan att veta. Men med kulturmänniskostadiernas inträde börjar en ny och långt större andlig medvetandefunktion att få den förra att degenerera. Och såsom senare framgår av Livets Bog, är det denna degenerations symtom vi känner under beteckningarna "fanatism" och "övertro". Medan föraningsförmågan hos djuren och de första jordmänniskorna är respektive var renodlad, och därigenom gjorde dessa väsen nästan ofelbara i sin föraning eller i sina psykiska instinkter, är den hos kulturväsendet mycket osäker och opålitlig, endast en svag avglans eller ett "eko" av vad den en gång har varit. Medan denna psykiska medvetandefunktion huvudsakligen bärs av minnesbilder av känslo- eller förnimmelseupplevelser, blir den nya andliga medvetandefunktionen däremot grundad på "intelligensminnen", det vill säga minnesbilder av upplevelser som utlöses i individens medvetande genom hans intelligenskroppsfosters nu begynnande funktion, varvid ett klart och orubbligt andligt dagsmedvetande i motsvarande grad börjar uppstå. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt